CUF, glöm 2010, arbeta internt istället

Magnus Andersson skriver hoppfull om varför Alliansen kommer att vinna valet, inte mig emot. Men om Alliansen ska nå den attraktionskraft som i valkampanjen plötsligt lockar tillbaka dem under 30, krävs en motprestation.

Att upphäva masskonfiskeringen av miljontals människors privata korrespondens är ett nödvändigt första steg för att Alliansen ens ska klättra över skäms-gränsen på 30% bland ungdomar.

Även om jag delar Magnus och Centerpartiets åsikt i sak runt LAS, så måste jag säga, att tror man att detta samt sänkta ingångslöner ska vara Centerpartiets valvinnare bland unga, samtidigt som vi fortfarande försöker hantera FRA-lagens kränkande urinsmak i  våra cornflakes, då är man inte bara ute och cycklar, då har man helt tappat fotfästet. Inget parti kan gå förbi detta öppna sår, det kommer att vara på agendan så länge som krävs. Man kan inte gottgöra en misshandel med att bjuda på bussen hem, det funkar inte så, människor, och ungdommar i synnerhet är kränkta på djupet och kommer inte att glömma.

… och regeringsduglighet? Ordet som fick en ny innebörd 2008, jo jag tackar jag!

Nej du Magnus, dags att tänka om. Ett Centerparti som förvandlar liberalism till banala näringspolitiska reformer, som anser att hushållsnära tjänster är den mest frihetliga reform  Sverige har sett, och som backat bandet för Svensk medborgarrätt till 40-tals standard, har kanske inte i svensk politik att göra. I alla fall inte just nu.

Jag ser fram emot att ett liberalt CUF tar ledningen i Centerpartiet, men vi har långt dit och just nu är Centerpartiet en liberal anomali.

Glöm 2010 och fokusera istället på, att utifrån din platform reformera Centerpartiet till det vi trodde vi var 2006, annars dras du bara med i samma avloppsvatten som dina äldre kolegor, när sveriges ungdom spolar i september. 

Lycka till, med största uppriktighet och förhoppning

M

Facebook på arbetstid har inget med frihet att göra

Diskussionen runt Facebook’s vara eller inte vara bland landstingsanställda, understryker en för mig väldigt viktig distinktion som ibland kan grumlas i debatten. Som anställd har jag under arbetstid en skyldighet att fokusera på det som min arbetsgivare betalar mig för. Jag har en skyldighet att iakta de regler som gäller. Jag ska också komma ihåg, att om jag beter mig på ett sätt som är ogynnsamt för det företag jag genom anställning får betalt ifrån varje månad, är det fullständigt korrekt att jag får sparken.

Ingen som följer den här bloggen torde anta att jag tar den personliga integriteten, yttrandefriheten, eller det öppna samhället, på något annat än största allvar. Men, just därför är det viktigt att diskussionen runt dessa frågor också är seriös och inte halkar fel.

Om jag, som i fallet med McDonalds inte kan avhålla mig ifrån att baktala min arbetsgivare offentligt, så borde jag säga upp mig först, inte vanära min arbetsgivare och hävda detta som en yttrandefrihetsfråga. Vem skulle acceptera att någon anställd medvetet och publikt försökte underminera företagets verksamhet?

För det andra, det emailkonto som min företagare gett mig som arbetsredskap under den tid jag är anställd är underställt de regler som gäller på företaget.

När som i fallet Nokia, arbetsgivaren känner sig nödgad av säkerhetskäl att kunna monitorera vissa personal email, så är det företagets förbannade rättighet. Om jag inte kan avhålla mig ifrån att skicka privata email under arbetstid får jag faktiskt stå mitt eget kast, eller använda en privat email adress.

När det gäller Vårdpersonals behov av Facebook under arbetstid föreslår jag att de som känner sig utsatta motiverar det medicinska behovet av Facebook på nästa personalmöte.

Sverige står inför en medborgarrättslig kris och dem som driver på denna utveckling vill inget hellre än att försöka få det medborgerliga motståndet att verka baserat på banala och naiva argument, låt dem inte få vatten på sin kvarn.

Låt oss inte falla in i samma nyspråk som övervakningsfanatikerna tagit till sig. En anställning är en frivillig överenskommelse mellan två parter, take it or leave it!

Mvh

M

Till dig som är terrorist eller planerar grov brottslighet

Till dig som är terrorist eller planerar grov brottslighet, du behöver inte använda ditt kontantkort tills efter valet i september och kan därmed planera terrorbrott till en lägre trafiktaxa än vad som skulle vara faller om Bodström bestämt.

Eftersom Sveriges medborgare måste skyddas mot … (kommer att uppdater här så fort det är klarlagt), så kommer MC gäng, Talibaner, Original gangsters, Juggemaffia och svenska förgreningar av Cosa Nostra att efter valet, inte längre kunna ta del av några abonnemangsrelaterade erbjudanden ifrån någon operatör.

Vi laglydiga medborgare som i realiteten berörs av datalagringsdirektivet kan dock fortsätta våra liv och njuta av den ökade trygghet som statens ögon i nacken innebär.

Och du, glöm inte! Du kan ta ett KOMPIS-abonnemang och utbyta åsikter med valfritt antal vänner kostandsfritt (anonym FRA-kompis ingår alltid). Samt hålla en ständigt uppdaterad säkerhetskopa på alla dina vänners kontaktuppgifter och din privata kontakthistorik i FRA’s databas, det ingår sedan den 1e januari utan kostnad i alla abonnemang, oavsett operatör. Fri kommunikation kräver en trygg kommunikation!

Fiender till staten Sverige kan inte njuta av någon av dessa specialerbjudande.

Glöm inte att välsigna din ökade trygghet!

Att sälja Centerpartiets värderingsskifte

”Bra på att leverera och dåliga på att sälja”, så förklarar Maud Olofsson Centerpartiets kräftgång i opinionsundersökningarna. Jag håller delvis med Maud, Centerpartiet har varit väldigt duktiga på att leverera, men tyvär inte det som vi beställde 2006.

Det som har definerat mandatperioden för Centerpartiet är den sedan årsskiftet införda masskonfiskeringen av svenska befolkningens privatkorrespondens. Här levererade Centerpartiet med råge ett beställningsjobb ifrån FRA chefen själv, Ingvar Åkesson. Kanske har man nu några hundra röster att räkna in ifrån Lovön, kanske inte, tjänstemän är inte alltid lojala tillbaka?

Sedan levererade man ju polisiära befogenheter till skiv och filmbolagskartellen, agressiva rättsopportunister utan mandat vare sig ifrån publik, artister eller kreatörer. Men skivbolagsdirektörer måste ju också få en del av kosingen, eller måste dom det, varför det, vad är deras mervärde i den kreativa processen?

Sedan misslyckades man ju med att leverera Datalagringsdirektivet, men det har man lovat att istället implementera vid en eventuell alliansseger efter valet, beställaren Bodström hamnar därför i en win-win situation och fröjdas. Fast frågan är om inte hans röst går till oppositionen trots detta, otack är ju dagens lön.

Centerpartiet har sannerligen levererat, i stormens öga har man pressat på, mot opinion, medborgare, väljare, partimedlemmar och inte sällan mot sina riksdagsledamöters bättre vetande.

Man har uppdaterat öppenhetsmanifest för att ge utrymme för kursändringen, man har läxat upp den frihetliga opinionen med sin mest ylande hyena i försvarsutskottet och man har tvingat i partistämman så mycket laxermedel som krävs för att mobba igenom sina redan tagna beslut med minsta möjliga marginal.

Visst har man levererat, ingen kan påstå något annat.

Man har levererat ett mörkare, kallare och obehagligare Sverige där medborgaren har blivit mindre, obetydligare. Ett Sverige där det självklara, inte längre är självklart. Ett Sverige där påstådda säkerhetmotiv utan analys används som argument för att beröva var och de rättigheter och den frihet som aldrig tidigare varit ifrågasatt.

Man har sannerligen leverat en värderingsskifte av historiska propotioner.

Om det är som Maud säger, att man är dålig på att sälja, då vill jag ge Maud ett gott råd; ta först reda på vilket kundsegment du riktar dig mot för det är sannerligen inte bland oss liberaler som Centerpartiet’s nya medborgarsyn har några potentiella kunder.

Mvh

M

Om att tvätta parti-byken offentligt

Finns det ett pris att betala med öppenhen och transparans inom ett parti?

Självklart, man blottar då också den interna debatten, grälen och åsiktskillnader. Misstag blir kända och oegentligheter lyfts fram till allas beskådan. Man kan kalla det ett medialt pris, ett mått av pinsamheter som journalister kan spinna på. Möjligheten att kontrollera sina funktionärer blir minimal, uttalanden till media av enskilda fråntar partiet den exklusiva kontrollen över den externa dialogen.

Finns det ett problem med öppenhet?

Nej, inte enligt mitt sätt att se på saken, det är för mig främst en fråga om självförtroende och demokrati, om att leva som man lär. Misstag och övertramp sker i alla organisationer och företag, varför inte i politiska partier. Ibland kan ledande personer inom ett parti begå rena dumheter, faktiskt. Ska det då vara locket på, eller ska man låta byken synas, även i media? Varför hemlighålla interna stridigheter, är det inte detta som politik handlar om, dynamiken som i slutändan ska föra partiet framåt, utveckla politiken och hitta nya och bättre funktionärer och ledare? 

Den rådande ordningen inom traditionella partier, är att allt hanteras internt, utåt står man i raka led. Den som så mycket som insinuerar att inte hela partiet står bakom, en partiledare, eller en partilinje smutskastas och bestraffas hårt och brutalt. Även den interna misshandeln av oliktänkande och kritiker sker i det dolda, de flyttas ifrån valbar plats, avgår av famljeskäl, eller för att de ”vill pröva andra saker”. Inga åsiktskillnader får blottas, inga sprickor i fasaden får anas.

Centerpartiet har t.e.x inte någon intern spricka i frågan om kärnkraft, det är bara ett rykte i media. Alla tusentals liberala medlemmar som nu har distansierat sig ifrån partiet i FRA frågan, har inte gjort detta på grund av partiets avsaknad av frihetliga ambitioner, alla sluter upp bakom Maud, länge leve partilinjen.

Mattias Bjärnemalm, sitter inte längre i Piratpartiets partistyrelse. Han anser sig ha sammarbetsproblem med Rick Falkvinge, jag tror till och med att han tycker ganska illa om Rick Falkvinge. Både Mattias och Rick talar öppet om saken, SvD talar om ”mer interna stridigheter i Piratpartiet”, visst. Är detta ett problem, kanske för Mattias, eventuellt också för Rick, jag vet inte? Men varför skulle detta vara ett problem för Piratpartiet, på vilket sätt skulle detta ifrågasätta medlemmars eller väljares tro på det gemensamma politiken?

Är det ett svaghetstecken för Piratpartiet, att detta sker inför öppen ridå?

Nej, tvärtom, jag blir entusiastisk, inte över att det uppstår friktion mellan två personer, men för att Piratpartiet har självförtroende nog att hantera detta utan en ”locket-på” policy. Det är detta som kallas yttrandefrihet och att ha högt taket.

Piratpartiet är inte ett kollektiv som sluter upp bakom en ledare och en centralt fastlagd partilinje. Piratpartiet är en stor samling starka individer med en vision om ett öppet och rättsäker samhälle, där grundläggande medborgerliga rättigheter anses som primära. Att det blir öppna bråk, friktion och hetsiga diskussioner understryker bara den unika transparans som inget annat parti skulle våga tillåta sig själv.

Bravo,

M

Lycka till Birgitta Ohlsson

Jag är glad att Birgitta Ohlsson tar över som EU-minister, även om jag fortsatt inte förstår varför vi har en sådan ministerpost.

Birgitta tog ställning för medborgarna i FRA-debatten, hon vågade, att med rättfärdiga liberala argument  kritisera sin egen partiledning, även om hon till slut gick partipiskans öde till mötes. Trots att hon till slut lade sig platt, kämpande hon i alla fall emot, vilket är mer man kan säga om vissa andra självutnämnda liberaler.

Lycka till Birgitta i din nya roll!

Undra vad SR försöker uttrycka med bilden nere, förvåning, bestörtning, förvirring

Mvh

M

Folkpartiet kräver att integriteten avskaffas

Veckans i särklass mest absurda utspel kommer ifrån Folkpartiet. Deras lokala förmåga i Landskrona ”Torkild Strandberg” går till frontalagrepp på hela konceptet ”integritet”, för hur ska man kunna förebygga brottslighet om man samtidigt måste visa respekt mot, i huvudsak, skötsamma och drogfria unga människor!

Ja du Torkild, vilket dilemma!

Jag tycker Torkild har en väldigt viktig poäng som säkert kan vinna gehör inom delar av regeringen, om min son och dotter tvingades kissa i platsmugg under skoldagen, skulle man ju känna att samhället blev betydligt tryggare, eller? Varför nöja sig med det, varför inte låta Staffan Danielsson nakenskanna dem, få deras avföring analyserad, vem vet var dessa till synes fläckfria små individer kan ha stoppat i sig?

Men statens klåfingrighet och negativa attityd stannar inte vid det ångar Torkild på, man vill dessutom stoppa polisen ifrån att publisera bilder på brottslingar, … eller misstänkta brottslingar, … eller rättare sagt människor som befann sig på platsen för brottet… eller hade samma jacka… eller…

Jag är säker på att Torkild är beredd att gå i god för vem som är vad.

Integritets begreppet ”är ett av de mest missbrukade” hävdas bestämt. Om man ska beakta saker som människovärde och respekt för individen kommer brottsförebyggande arbete alltid att bedrivas i uppförsbacke. Detta var inte alls vad Torkild hade tänkt sig när han gav sig in i politiken.

Torkild är alltså, trots sin framtoning och Landskronaanknytning inte Sverigedemokrat, utan tillhör Folkpartiet Liberalerna, men tydligen ger deras liberala profil utrymme för lokala variationer.

Man kan skratta åt sådana här utspel, men när man inser att denna syn på människovärdet kontra brottsbekämpning och säkerhet är representerad i ledningen av Allianses samtliga partiet är det inte roligt längre.

Det är också därför vi har en FRA-lag. Det är därför vi kommer att får en datalagringslag direkt efter valet, för att det kan vara bra att ha, … och har man rent mjöl i påsen behöver man ju inte vara rädd, eller?

Mvh

M

Att sätta agendan 2010

Partiledaredebatten var som väntat ganska förutsägbar,stridsfrågorna var jobben, sjukförsäkringen och energipolitiken. Inga visioner presenterades och man fick lätt intrycket av att en bra regering är en som är ”bra” på att fatta beslut, som är ”regeringsduglig”.

Det var just denna regeringsduglighet som tog Sveriges demokratiska oskuld under FRA debatten. Inte på ett väl övervägt och romantiskt sätt, snarare i en brutal gruppvåldtäckt, där medborgarna nu få dras med de praktiska och psykologiska effekterna av detta under överskådlig tid.

Alliansen kan aldrig få detta ogjort genom banala godisregn-liknande åtgärder som ytterligare jobbavdrag, en kräkning förblir en kränkning. Men vad man kan göra är att börja den liberala resan, och det sker inte med nuvarande frihetliga beröringsskräck. Alliansen och Centerpartiet i synnerhet försöker desperat att sätta en agenda som inte har några beröringspunkter med frihetliga frågor, konfiskeringen av svenskarnas privatkorrespondens får inte diskuteras av någon partifunktionär. Grundlagsskyddade rättigheter får inte beaktas mer än på en abstrakt översiktlig nivå.

Att Socialdemokratin väljer att inte göra FRA-lagen till valets stora fråga kan te sig märkligt, men i beaktande av Socialdemokratins statscentrerade utgångspunkt i politiken, samt en sakpolitisk fixering vid Datalagringsdirektivet faller sig detta kanske mer logiskt. Den samlade oppositionen har inget att vinna på en debatt runt vare sig människosyn eller grundläggande medborgerliga rättigheter.

I tysthet väljer kombatanterna att lämna frihetfrågor och visioner om det goda samhället därhän för att koncentrera sig på om marginalskatten ska vara 54% eller 56%, om A-kassan ska vara skattesubventionerad eller inte.

Så fattigt, så ledsamt och så visionslöst.

Mats Knutsson och andra ledande kommentatorer i gammalmedia säger ”jobben och sjukförsäkringen avgör valet”, varför det? Är detta verkligen, på djupet, de frågor som människor anser överordande sina egna grundläggande rättigheter som medborgare? Eller är detta vad Mats Knuttson begriper sig på, eller kanske vad riksdagspartierna vill tala om? 

Är det viktigare att få en hundring till, eller ett par dagar kortare sjukvårdskö, än att ha rätt till att oinskränkt och utan statlig monitorering kunna utöva, det som till alldeles nyligen var demokratiska rättigheter?

FRA-stormen och Piratpartiets succe i EP-valet, byggde på en sak, att man under några månader lyckades få något så grundläggande som frihet och rättssäkerhet på den politiska agendan. För ett ögonblick tappade partistrategerna greppet och gammelmedia valde att låta det ske.

Kan det hända igen? Det är detta som avgör valet 2010. Om frihet återigen diskuteras på ledarsidor, i SVT och SR, kommer det att lyfta Piratpartiet in i riksdagen med god marginal och det kommer att sätta stop för enfaldiga partier som Sverigedemokrater och Kristdemokrater. Det kommer att göra valet till ett framtidsval istället för ett val om tabeller och decimaljusteringar.

Här i ligger Piratpartiets utmaning. Man måste lyfta sin profil in på ledande debattsidor, ta större utrymme i riksmedia, och framförallt använda Sveriges största aktivistkår för att skaka om folkhemmet. Få pirater tillhör det flaggbärande släktet, vi är nog inte så kollektivistiska i vår framtoning och Piratpartiets gatumanifestationer tenderar att bli en halvmesyr. Men, det finns en otrolig PR kompetens, ett teknisk kunnande, en vilja att donera och ett stort debattsug bland de närmare 50 000 medlemmar som sluter upp bakom partiet. Partiet har en stor del kommersiella intressen som förstår det krasst företagsekonomiska priset av att Sverige förvandlad till en digital polis stat, bakom sig.

Det är partilednings uppgift att förvalta denna utgångspunkt.

Partiets valstrategi måste handla om gammelmedia, i de nya medierna är slaget vunnet. Att övertyga de redan troende ger inga nya segrar för vare sig de medborgerliga rättigheterna eller demokratin.

Mvh

M

Ställer sig MP bakom Datalagringsdirektivet?

Kommer MP att rösta Ja eller Nej när datalagrings propositionen kommer? Är Bodströms samhället en vision som MP delar, ja eller Nej?

Enkel fråga, men tydligen med ett svårt svar, eftersom varje gång jag bett MP förklara, så uteblir deras svar, det blir helt tyst? Någon annan som fått klarhet i denna avgörande fråga?

Jag har uppskattat Miljöpartiets uppriktighet och principfasthet när det gäller FRA-lagens konfiskering av privat korrespondens, men kan de vara lika principfasta angående Datalagringsdirektivet i knäet på Socialdemokratin?

Jag hoppas svaret är Ja, men man blev mer än lite fundersam när Peter Eriksson i gårdagens debatt klargör att han inte har några synpunkter på nakenskanning på svenska flygplatser. Tydligen är detta en rent ”teknisk fråga” där ”experterna avgör”. Ungefär som när ”experterna” skrev alliansens proposition om utökad ”signalspaning”. Eller varför inte när ”media och kultur experterna” drev igenom IPRED.

Tydligen har politikerna lämnat över ansvaret för medborgarnas rättssäkerhet och grundläggande rättigheter till tjänstemän och kommersiella intressen.

Är det kanske rikskriminalen som ska avgöra datalagringsdirektivet omfattning och framtid, varför inte?

Mvh

M

PP och SD, två politiska motpoler

Jag blir minst sagt betänksam när en SD politiker väljer att gå över till PP, självklart måste man ge vem som helst en chans att lämna ett ögonblick av oförstånd bakom sig. Men samtidigt så reser sig håren en aning, kommer media att återigen börja spinna runt PP som ett missnöjesparti? Kommer partiet att riskera klumpas ihop med SD i valrörelsen inte för vad partiet står för, det torde ju stå klart för envar, men av det enkla faktum att PP inte sitter i riksdagen, utmanar de etablerade partierna och har en majoritet män?

Låt oss hoppas att diskussionen runt detta når högre höjder än 2009.

SD och PP är varandras motpoler i politiken, det finns inga partier som står längre ifrån varandra och det är för många förutom princip programmet, en del av PP’s attraktionskraft, Frihet och mångfald står mot repression och enfald.

Lånat av Calle Rehbinder:

Man får hoppas att valrörelsen kommer att handla om värderingar och ståndpunkter och mindre om fulheter och gammelmediala preferenser.