Internet, mer än partiets nya kläder?
Det finns en klubbmentalitet i det svenska politiska partväsendet som inte bara gör sig gällande i utnämningar men som också till stor del styr den politiska agendan. Vid flera tillfällen har jag sett ’rygg-kliare’ och olika klubbar för innebörders beundran på nära håll, inom universitetens studentkårer och inom politiska partier, inte minst ungdomspartierna. Folk ansluter sig inte sällan för att det är meriterande snarare än av politisk övertygelse eller en lust att debattera och slåss för de samhällsförbättringar som man anser nödvändiga. Karriären inom partiet ses som vilken karriär som helst och man söker mandat genom personliga relationer och nätverk, snarare än genom en föreslagen agenda.
Nu kan man ju som jag acceptera detta faktum och se det som något mänskligt och ofrånkomligt. I mitt fall har det inneburit att jag aldrig tagit steget in i ett parti utan engagerat mig i de frågor som jag anser väsentliga ad hoc.
Med Internet, bloggar och elektronisk kommunikation har vi de senaste åren kunnat komma betydligt närmare våra folkvalda. I FRA debatten har vi sett hur det på några minuter går att avkräva ett svar ifrån en folkvald och hur man via en blogg kan ventilera sina åsikter oavsett hur stort stöd man har för dessa bland sina landsmän. Partiet är inte längre en nödvändig plattform för att delta i debatten. Detta är ett faktum som jag tagit till mig med god aptit, och har synnerligen retat gallfebern på en och annan, men det kan jag leva med.
Vad som dock är bekymrande är den tilltagande klubb-bildning som nu ses på Internet, slutna grupperingar växer fram, där debatten är livlig, men för en intern publik och utan verklig påverkan. Ett sådant initiativ som expressen hade är säkert kul medialt, men utan egentlig politisk konsekvens, man klickar på en länk och vips skickas ett färdigskrivet brev till någon eller några. 36 tusen email blev det. Däremot när FRA lagens förespråkare skriver i sina bloggar, publicerar sina artiklar och allt mer absurda inlägg i debatten så möts de inte på sin egen planhalva, kommentarerna är få och sporadiska. FRA kritisk bloggar, vilket det finns många av, en del väldigt bra argumenterar och debatterar, men för vem? På chatten med Åkesson kommer det i och för sig en och annan relevant fråga, men inte sällan också rent fjantiga frågor.
Jag spenderar en hel del tid med att följa debatten via FRA anhängarnas bloggar; Göran Petterssons, Gunnar Andrens m.m. Jag ser också många en mängd intelligenta bloggar på andra sidan FRA staketet, men dess två sidor möts sällan eller aldrig. I mångt och mycket börjar blogg världen att ta det klassiska partiets strukturer till sig och gruppera sig i olika diskussions grupper där man argumenterar för de redan övertygade, trist tycker jag. Riksdagsledamöterna Carl B Hamilton och Gunnar Andren reagerade båda på samma sätt när jag kontaktade dem med kritiska frågor runt FRA lagen; de tyckte att det var kul att få höra några verkliga synpunkter ifrån en medborgare, under hela debatten hade kanske ett dussintal människor hört av sig. Visst 36 000 email i spam filtret, men sånt tas inte på allvar, för det säger egentligen inte så mycket.
Jag hoppas att Sveriges medborgare tar till sig de verktyg som finns för att stärka relationen med de folkvalda, att få dem att känna ett större ansvar och insikt i att deras knapptryckningar i riksdagen är något som de kommer att ställas till svars för. Internet behöver inte bara innebära nya kläder för politiken, det är en verklig möjlighet att stärka demokratin och medborgarnas ställning, kommer vi att ta till oss den?
Mvh
M
Tags: Add new tag, Bloggar, Politik
You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.