Från FRA planering till reträtt hantering
Hur ser en politisk reträtt ut? Stor fråga med många svar, antagligen närmast omöjlig att besvara utan att konkretisera frågan något. Hur ser då en bra politisk reträtt ut? Jag skulle välja mellan två svar. En intellektuellt och moraliskt riktig reträtt är ödmjuk men rättfram; vi tar till oss kritiken, vi är beredda att ompröva enligt de synpunkter som lagts fram.
I fallet FRA lagen skulle detta innebära att lagen rivs upp och en bred parlamentarisk utredning tillsätts. Självklart har denna väg ett politiskt pris på individ nivå. För att undvika en regeringskris skulle någon tvingas stå med hundhuvudet, Tolgfors ligger nära till hands.
Den reträtt som nu inletts, kan anses bra på individ nivå (av de inblandade) och tar den mindre hedersamma vägen, man sänker nivån på sin argumentation, undviker debatten och anpassar sig genom att anpassa sin retorik till att successivt möta motståndarna utan att man erkänna att man hade fel. Förhoppningen är givetvis att man i slutändan skall kunna framstå som en principfast ledare även om man intellektuellt har förlorat diskussionen.
Just nu är det svårt att inte notera hur FRA lagens förespråkare sakta backar bakåt, sänker volymen och försöker att så mycket som möjligt engagera sig i frågor som inte är relaterade till FRA eller signalspaning.
Jag har med intresse följt de mest ihärdiga FRA kramarnas bloggar under sommaren, det är faktiskt de som intresserat mig mest. Jag har också sett trendbrottet. Det finns egentligen ingen argumentering längre bland riksdagsmän och debattörer för den liggande lagen och de individer som kategoriskt hållit kvar vid att ”lagen ligger fast”, statsministerns och försvarsministern inräknat, har till stor del undvikt varje diskussion om ämnet sedan i början på augusti. Man kan anta att de nu insett att deras argument helt enkelt inte håller, och än värre, när de tittar bakom sig är det ingen som sluter upp.
Är det här bra eller dåligt? Svårt att säga, det är självklart positivt att ett vansinnigt beslut kan stoppas även efter ett antagande, också av den utomparlamentariska opinionen, sådana som du och jag. Men det återställer inte förtroendet för våra folkvalda, det understryker att riksdagen är full av nominerade parti-råttor utan ett direkt mandat och som känner lojalitet i första hand med partiet, inte med väljarna. Det visar att i en representativ demokrati krävs det en högre grad av engagemang och uppmärksamhet gentemot de politiska besluten än vad som tidigare varit fallet. Vissa hävdar att detta bevisar behovet av personval, jag är beredd att ansluta mig till den tesen.
Debatten är vunnen, men saken är inte i hamn. Det finns fortfarande starka ego i regeringskansliet och på försvarsdepartementet som kommer att försöka att till varje pris rädda FRA lagen genom kasta in olika brasklappar såsom det förslag som lanserats av centern. Lagen ligger kvar även om vi måste korrigera varje paragraf med undantag och definitioner. I realiteten finns det bara en korrekt lösning och det är en hedersam reträtt i linje med det förslag som lanserats av Berliner och Lindberg i dagens Expressen, första steget är att riva upp liggande lag.
Mvh
M
Tags: FRA, FRA-lagen, Politik, Sten Tolgfors
You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.