Perspektiv på den ”goda staten”

Vid Centerns Hearing under fredagen ställdes en relevant fråga till Clarence Crafoord; ”utgår FRA lagen ifrån att staten alltid är god”? Svaret var, som man förväntar sig av en jurist, korrekt; ”lagen utgår ifrån att staten inte gör fel”.

 

Utan att det vidare berördes i debatten ställdes en oerhört viktig fråga; är staten god? Jag tillhör inte de, som likt Clarence, Mark Klamberg och en del andra främst besväras av de rättsliga implikationerna av den antagna signalspanings-lagen. Visst är det besvärande, att en regering, upp-pumpad med prestige vänder upp och ned på konventionen för mänskliga rättigheter. Nu är det inte längre ett absolut minimum krav, nu är det en ’ambition’. Det känns lite som en demokrati diskussion med kinesiska regeringsföreträdare.

 

Sanningen är att Staten är varken god eller ond, den agerar utifrån rådande politiska klimat och konstellationer, ibland utifrån kortsiktiga perspektiv, ibland mer långsiktigt. Ibland företräder staten merparten av samhället, ibland en minoritet. Att utgå ifrån att staten alltid gör rätt och alltid vill individens bästa är inte bara galet, utan rent demokrati fientligt. Som medborgare måste man vara på sin vakt och hela tiden bejaka sina rättigheter samt följa staten och myndigheters agerande i den mån man kan. Detta är en grundläggande aspekt av en fungerande demokrati, varför byta ut en regering som inte gör fel, varför rösta överhuvudtaget.

 

Detta betyder inte att man skall drabbas av varken paranoia eller anta ett radikalt eller anarkistiskt synsätt. Demokratin är som Churchill sade ”det minst dåliga system” som vi utvecklat.

 

Vad det dock gör är att det ställer stora krav på öppenhet, rättsäkerhet och transparens när det gäller lagstiftning, myndigheter och stat. Det är här FRA lagen faller platt och det är här jag och många med mig finner energin att bekämpa denna lag.

 

FRA’s personal kanske är moraliska och etiskt högtstående människor, FRA kanske har rutiner som aldrig brister. Denna och kommande regeringar kanske kommer att vara på sin vakt dygnet runt för att ändamålsglidningar, som vi sett med tidigare lagstiftning, inte skall tillåtas. Riksdagsmän kanske kommer att ha sin uppmärksamhet riktat mot FRA för all framtid, medier och de kritiskt granskande journalisternas kommer alltid att ha flitens ljus över sina skrivbord, även när debatten lägger sig.

 

Carl B Hamilton sa ” regering och riksdag måste kunna lita på sina underlydande myndigheter vare sig det nu är Länsstyrelser, Socialstyrelsen, SCB, Jordbruksverket” m.m. Visst, det är sant, men det finns två stora MEN; FRA tillåter ingen insyn som möjliggör en effektiv kontroll gentemot respekten för individens rättigheter och integritet, OCH  de med betydligt mer allvarliga saker än att rekommendera knäckebröd eller räkna hektar i träda. FRA lagen ger i många avseenden en blank check till FRA och regeringen i sina beställningar till myndigheten, detta är inte och kommer aldrig att vara acceptabelt i en demokrati.

 

Mvh

 

M

Explore posts in the same categories: FRA-lagen, Liberala Tankar, Politik

Tags: FRA, FRA-lagen, Liberalism

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.