Sifos mätning runt Ipred förbryllar
Jag är både förvånad och samtidigt inte förvånad över Sifo mätning när det gäller Ipred. Rörande procentsatserna för och emot lagen är det väl ungefär vad man kan vänta sig. Men frågan är, vad det är bortom det obskyra namnet Ipred som folk egentligen är för eller emot?
Givetvis hoppas jag att folk vänder sig mot att frågan förs ifrån det straffrättsliga området till det civilrättsliga,
med den praktiska konsekvensen att eventuella tvister kommer att ge upphovsrättsinnehavarna en överväldigande styrkeposition gentemot den anklagade och att bevisbördan sänks på den anklagades bekostnad. Jag hoppas också att folk ser det som principiellt fel att vårt högsta lagstiftande organ motverkar en marknadsanpassning genom att klubba igenom en lagstiftning som dikterats av en industri som saknar verklighetsförankring. Där en ny och obehaglig marknad för ”inkasserare” öppnas upp utan insyn och med alla förutsättningar för missbruk. Jag hoppas slutligen också att folk vänder sig mot de påtagligt obehagliga konsekvenser lagen redan fått i andra länder där liknande lagstiftning trätt i kraft.
Men är det så? Eller handlar det om en skev debatt där positionerna skiljs åt mer baserat på utgångs paradigm än rättsuppfattning. Där detaljer i lagtexten diskuteras på samma nivå av irrelevans som i FRA debatten. Politikerna har sannerligen också här bidragit till att mörka och förvirra den principiella debatten. Johan Linander t.ex. har upprepade gånger haft invändningar mot att intrångsundersökning och husrannsakan likställs, visst är det skillnad, men är det detta debatten borde handla om?
Vad som förvånar och förundrar är det faktum att FP och C, de partier som hårdast profilerat sig som liberala partier, och där åtminstone Centerpartiet (tidigare) tagit en pragmatisk ställning när det gäller fildelning av upphovsrättsskyddat material, båda verka nu husera en övervägande andel förespråkare för det nya samhälle som Ipred för fram. I Centerpartiets fall är det högst andel av alla partier, en majoritet av 53 %, hur är det möjligt? Vi är alltså betydligt konservativa än både M och KD på detta område?
Är detta en bildningsfråga, liknande den som ofta gäller främlingsfientlighet och rasism, eller är det så att många av oss helt enkelt hamnat i fel parti, står inte partiets väljare för åtminstone det jag trodde?
Det här tål att funderas på,
p.s. bilden till höger är olovligen fildelad ifrån SvD
Mvh
M
Utforska inlägg i samma kategori: Centerpartiet, Ipred, OpinonsmätningarEtiketter Centerpartiet, Folkpartiet, Ipred, Opinonsmätningar, Upphovsrätt
You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.
mars 17, 2009 den 4:27 e m
Du funderar i liknande banor som jag gjort. Om du kommer ihåg väljarundersökningen häromdagen så hade FP en statistiskt säkerställd tillbakagång på 2,1 procent, vilket jag tolkar som ett utslag för att allt fler liberala väljare tillhör de osäkra väljarna. Som jag nu efter ett mejl till journalisten på SvD vet uppgick till 14,1 procent. Om vi hade en egen stapel i diagrammet skulle det bli tydligare att politikerna missat något.
mars 17, 2009 den 6:29 e m
Som borgerlig väljare och med ett starkt engagemang i frihets och integritets-frågor börjar man känna sig ganska trängd politiskt.
SCB gör sina PSU där de också mäter nettoflöden mellan partierna, men också där saknas en riktig mätning av hur många som gått ifrån ett säker partival till ett osäkert.
http://www.scb.se/statistik/ME/ME0201/2008M11A/ME0201_2008M11A_SM_ME60SM0802.pdf
Man ska också komma ihåg att nästan 20 % röstade inte alls 2006, kanske tillhör dessa till stor del de 14 % som du refererar till?
Kanske är det bara du, jag och några tokstollar till som anser att frihetsfrågor och skyddet för individen är viktiga, ibland börjar man misströsta.
mars 17, 2009 den 7:08 e m
Tack för ditt klarläggande! Jag tycker att det är svårt att tolka undersökningen. Har svårt att förstå att alla dessa integritetskränkande lagar inte ger något utslag, när jag vet att jag inte är ensam om känslan att det parti, som vi röstat på och som tidigare varit tydligt med värnet av den enskilde individens demokratiska fri- och rättigheter, nu i mötet med informations- och kommunikationstekniken gett sig ut på en villande färd.