Vart ska en liberal väljare ta vägen nu för tiden?
Den är en tragisk och fattig tid för det politiska klimatet i Sverige. Vi står inför valet mellan en socialdemokratisk 70-tals vision och ett borgerligt storebrorsamhälle. Visst, rent emotionellt skulle jag hellre ge staten mina surt förvärvade slantar i Östros ekonomiska pyramidspels kalkyler, än att låta Åkesson, Tolgfors och hans Allians kollegor ta ifrån mig min medborgerliga frihet. Jag tillhör nämligen den lite gammeldags kategorin som inte anser att man kan sälja sin frihet för sänkt skatt eller större valfrihet, även om jag sympatiserar med båda.
Valet skulle då bli att rösta på det röd-gröna alternativet? Nej, fan heller! Inte bara för att jag aldrig skulle kunna lyfta en socialdemokratisk röstsedel utan att få något betydligt värre än nickelallergi, utan därför att jag inte har det minsta förtroende för att socialdemokratin menar allvar med sin nyfunna integritetsådra.
Låt mig citera något ifrån verkligheten. När signalspaningslagen röstades igenom i Juni 2008, satt en vän till mig i riksdagen, han och jag hade lunch straxt efter omrötsningen. Han satt på bänkraden bakom Håkan Juholt (S), som skrattade högt när han talade med en kollega, och jag citerar ”jag var med och förberedde den här lagen för ett antal år sedan på försvarsdepartementet, inte en enda gång nämndes order personlig integritet och nu röstar jag nej till lagen på grund av just detta, ha ha ha, politik är inte vackert”. Jodå, så kan det låta, och så låter det.
Miljöpartiet har jag aldrig känt någon påtaglig aggression emot, men hur ska man kunna överväga ett parti som redan innan valet har anmält sig som socialdemokratisk knähund vid ett regeringsskifte? Jag tycker annars att dom är en frisk fläkt, inte minst nu när dom släppt deras patetiska EU motstånd och tagit av sig sina birkenstocks.
Så då står man där med Piratpartiet, som det enda alternativet med en konsekvent hållning i frågan runt Medborgarrätt, privatliv och det digitala paradigmskiftet. Men det känns som om man skulle vilja ha mer, i alla fall lite mer.
För mig har det alltid, genom åren, varit enkelt att rösta. Ett par liberala partier att välja mellan har erbjudits, och efter Centerpartiets ställningstaganden 2006, blev det t.o.m. glasklart, men nu? Det här valet till EP har det magraste politiska smörgåsbord som vi skådat i det här landet, men jag vägrar att inte göra min röst hörd.
Därför kommer jag att rösta på Piratpartiet och hoppas att det erbjuds ett bredare alternativ 2010, för en sak är klar, lika lite som jag skulle rösta på ett rasistiskt parti, kommer jag ALDRIG att rösta på ett parti som anser att det är ok att massavlyssna sina egna medborgare, ALDRIG, ALDRIG, ALDRIG!
Riv up, gör om, gör rätt, så att vi kommer ur den här vendettan och kan börja samtala om andra samhällsfrågor, för just nu skiter jag i finanskrisen.
Mvh
M
Gilla
Detta inlägg postades den maj 14, 2009 kl 6:06 e m och är arkiverat under Europaparlamentet, FRA-lagen, Liberala Tankar. Du kan prenumerera på kommentarer för det här inlägget via RSS-flödet.
Etiketter Alliansen, Centerpartiet, Europaparlamentet, FRA, FRA-lagen, Liberala Tankar, miljöpartiet, Piratpartiet, socialdemokraterna
You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.
maj 14, 2009 den 7:45 e m
Ja, inte skiter jag i finanskrisen el lågkonjunkturen, den drabbar mig o min familj hårt. Men, faktiskt, i övrigt kan jag bara instämma i din klagan…
(Nå, tyckte ju inte att c var ett glasklart alternativ 2006, inte då heller. Därtill kände jag till för mkt hur c agerar på lokalplanet runt om i landet. Och på riks kändes det för fladdrigt med sin nyfunna ”liberalism”. Men vi lämnar detta, det är ju historia.)
I valet mellan frihet eller sänkt skatt väljer jag också friheten.
Trots allt känns det enklare att rösta i EP-valet än i det kommande riksdagsvalet. Det är rikslistor, och gillar man inte partiet kan man kryssa ngn som känns rätt som person. Men jag har inte bestämt mig än.
I riksdagsvalet är det värre. Det är inte säkert det finns sant liberal kandidater att kryssa fram i varje valkrets. Och liksom du har jag svårt att lita på sossarna i FRA-frågan. De sonderingar jag gjorde i höstas visade på ett ointresse, som är illavarslande betr ordhålligheten där.
Vänsterpartiet är omöjligt pga sin historia, där många ännu hyllar kommunismen.
Miljöpartiet har en del underligheter kvar, men är onekligen en bit på väg till att bli ett vänsterbetonad socialliberalt parti, om än ej så uttalat som de gröna i Tyskland. Och, som du säger, de vill ju så gärna sitta i knäet på sossarna. Och s kan jag svårligen tänka mig, som sagt, även om jag hittat några utmärkta sossar på internet, men de styr ju inte partiet.
Moderaterna har numera bara ett överskuggande mål: MAKTEN. De skiftar innehåll efter vad de tror är lämpligt för att fånga väljare. Det ger inget förtroende. Deras praktiska politik är ett misch-masch av gammal ”hederlig” konservatism, fragment av nyliberalism, socialkonservatism (patronen) o annat löst gods.
KD är inte bättre, spec inte i integritetsfrågor. De är inte liberala och de är inte ens trogna sin moralkonservativa grund. Opålitliga.
Och fp. Jag mår illa att tänka på vad som skett med detta parti. Där finns en hel del gedigna liberaler, men de har antingen lagt av aktiv politik, eller tryckts ned så de inte vågar eller ids bråka med partiledningen. Eller ägnar sig åt perifera frågor, där de får hållas. De få som vågar käfta, de får veta att det inte är lämpligt.
Och betr (pp) tycker vi nog lika. Det de säger är bra i huvudsak. Men för smala. Möjligen av rädsla för att tappa en del sympatisörer, som bara vill en enda sak.
Inte är det underligt att det förs fram propåer om att det skulle bildas ett nytt parti.
maj 15, 2009 den 9:10 f m
Man kan ju alltid hoppas att ett starkt mandat för Piratpartiet i EP valet, sände en klar signal till Allianspartierna, och att det ger de liberaler som trots allt kämpar i motvid där inne ett starkare mandat.
fast det är tragiskt att se hur cyniskt detta hanteras, hur FRA lagen skickades på snabbremiss och skulle röstas under fotbollen för att inte bli debatterat. Hur nu datalagringsdirektivetpropositionen hålls konfidentiell fram tills efter EP valet, allt för att hindra det fria samtalet allt för nära en valrörelse.
Det blir Piratpartiet för mig tills dess det finns ett annat frihetsalternativ, allt annat är underordnat för mig.
Kanske vore en vågmästarställning i riksdagen inte så dumt, det skulle sätta en blåslampa på en eventuell borgerlig regering. Man skulle ju inte kunna avfärda dem på samma sätt som SD, eftersom alla borgerliga partier i ”teorin” ställer upp på deras medborgarrätts agenda.
juni 2, 2009 den 9:22 f m
Sverige behöver ett nytt parti med en starkt liberal grund.