Är det bara Per Ankersjö som kan se att Kejsaren är naken?

Per Ankersjö symboliserar i mångt och mycket det jag verkligen gillar med Centerpartiet, modernt liberalt, med ett grundmurat ekologiskt hållbarhetstänk och med en syn på den personliga integriteten som präglas av ideologi och principfasthet. Man kan nog påstå, att värdet av hur starkt hans politiska hjärtefrågor är cementerade inom partiet, är för mig lite som en termometer på Centerpartiets hälsotillstånd.

Det senaste årets repressiva kursändring av ledningen bort ifrån liberala vatten, och mot det okända har skakat om oss liberala Centerpartister på ett fundamentalt sätt. Visst kan man strida intern om sakfrågor, det tillhör den politiska debatten, men när man är oense om den ideologiska plattformen blir det svårare. Lika lite som att Socialdemokratin skulle kunna rösta för slopad arbetsrätt eller Moderaterna skulle införa långtgående löntagarfonder, lika lite trodde jag att Centerpartiet aktivt skulle kunna stödja en lag som river upp den fundamentala rätten till ett privatliv och skyddet av den enskildes korrespondens.

Detta är nämligen frågor som definierar partiet, detta är inte en argumentration runt decimaler i välfärdssystemet, eller procent justeringar av skattesatser. Detta är de frågor som drog igång många av oss i vårt politiska engagemang, som tog oss upp på barrikaderna, att svika i dessa frågor är inte möjligt utan att i grunden förändra partiets riktning och i längden medlemssammansättning.

Under denna turbulenta tid har jag satt mitt hopp till ledande Centerpartister som Per, som trots den politiska bildningskampanj som initierats av partiledningen gentemot Centerns medlemmar, stått fast vid skyddet för grundläggande medborgerliga rättigheter. Detta, att det fortfarande finns principfasta politiker i partiet som delar mina värderingar, är i princip enda anledningen till att jag fortfarande kallar mig Centerpartist, trots det stigma som detta epitet allt mer för med sig bland liberaler.

När septemberkompromissens 15 punkter presenterades var jag försiktigt optimistisk, centrala tillkortakommanden i FRA-lagen identifierades, vilket var viktigt för det antydde en förståelse för kritiken. Men när jag under våren 2009 läser propositionen så blir jag rent ut sagt vansinnigt besviken och upprörd.

Förutom att syftet mycket riktigt preciseras, faller i princip alla tyngre punkter. Massavlyssningen kvarstår, eftersom trafiken inte går att begränsa i reella termer, domstolen blir en handplockat nämnd som inte har något av de fristående attribut som krävs av en domstol, informationsskyldigheten gentemot oskyldigt avlyssnade faller på sekretessens egen orimlighet, FRA shoppen öppnar via kompletterande lagar som hålls utanför själva FRA lagen o.s.v.

Vi som uttrycket en förhoppning kommer inte att låta oss luras, frågan är dock om ledningens vilja att ”lyssna och ta till sig” var allvarligt menad? Jag är glad att Per Ankersjö och hans borgerliga vänner nu säger högt, det alla redan vet, att septemberkompromissen tyvärr bara är snömos i sin nedskrivna form. Jag må tycka att Per är lite välvillig i sin recension då han inte nämner den intakta massavlyssningen, men det viktigaste är att öppna diskussionen igen.

Centerpartiet måste våga påtala att Kejsaren är naken.

Mvh

M

Explore posts in the same categories: Centerpartiet, FRA-lagen

Tags: Centerpartiet, FRA lagen 2.0, FRA-lagen, Liberal, Liberalt nätverk för integritet

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.