Näthat och rätten till anonymitet

Efter en smekmånad som årets nykomling i media har nu Piratpartiet blivit etablerade mediers nya granskningsobjekt. Det är i sak sunt att partier som gör anspråk på lagstiftande inflytande lyft upp under granskningen obevekliga strålkastare, så länge detta görs med ett mått av behärskning och saklighet, är detta till godo för den politiska debatten.

Tyvärr känns det bitvis lite osakligt och avigt.

Underblåsta av kontakter som går rakt in i det politiska etablissemangets partihierarkier och kulturskapare med stora kommersiella intressen i upphovsrättens existerande strukturer, börjar enligt min enkla mening, media att tappa det konstruktiva perspektivet, tidvis även relevans i sina inlägg.

Återigen lyfts Arboga bilderna fram, hur kan man vara så grym att man distribuerar dessa bilder trots den stackars pappans vädjanden?

Istället för att föra en diskussion runt grundlagen, och som följer de bevekelsegrunder som domstolen haft när de valt att offentliggöra dessa bilder, väljer man att peka sitt moraliska långfinger mot den rörelse på Internet som råkar gå i bräschen i kampen för demokratisk öppenhet och transparens utan censur. Man väljer att peka på en av frihetens grundläggande aspekter, nämligen rätten till information och statlig transparens som roten till det onda, visst är det sorgligt.

Detta är inte bara en logisk kullerbytta, det är faktiskt omoraliskt på en mängd plan. Vad blir nästa steg, vilka ytterligare friheter ska berövas oss medborgare i syfte att proaktivt motverka mänsklighetens olika brister? Vet människor som ifrågasätter tillgängliggörandet av publikt material vad de egentligen ifrågasätter? Vem ska bära hundhuvudet när fel informationen görs tillgänglig, den som gör det tillgängligt, eller den som säger ”kolla där, det är tillgängligt”? Är munkavle rätt väg för ett civiliserat samhälle, fundera själv?

Samtidigt, går kultureliten via Birro och Gardell ut med sin avsky mot rätten till anonymitet på nätet, och därmed rätten till att utrycka en åsikt fritt utan att riskera personliga konsekvenser. För just den risken finns, den är påtaglig, inte bara i Iran eller nordöstra Kina, utan även här. För ett halvår sedan förlorade en Piratpartist sitt jobb som konsult på EDB för att han ifrågasatte upphovsrättslagstiftningens nuvarande form i en Chat på sin fritid.

Birro och Gardell förklarar i mittuppslag i ledande dagstidningar att anonymitet måste förbjudas eftersom de upplevt ”nät-hatet”. Exakt vad nät-hatet består i framgår inte alltid, men uppenbarligen är detta en typ av hat som inte finns i resten av samhället, som inte förekommer i tunnelbanan eller i någon av våra skolor. Detta är tydligen värre än vanliga glåpord av okända på stan som de flesta av oss råkat ut för, och består mestadels i enskilda kommentarer som gjorts i samband med blogginlägg på dessas och andras kändisbloggar.

Att man enkelt kan stänga av kommentarer, eller välja att granska kommentarer innan de publiceras verkar inte ha nått fram. Istället väljer Gardell och Birro att i stor teatralisk stil återgå till den mer kontrollerbara envägskommunikationen via gammelmedia och traditionell litteratur, där risken att för direkt respons, också negativ inte föreligger.

Låt det stå klart att brott är brott, också på Internet. Det finns både reella verktyg och kompetens att beivra t.ex. hot om det bedöms som tillräckligt alvarligt, anonymitet eller inte.

Men ska vi verkligen behöva gå runt med namnlappar på stadens gator bara för att någon namnlös skrikit bögdjävel till en deltagare i Pridetåget? Ska nätet ses i andra mer intoleranta perspektiv, än t.ex. vad som sägs på en busshållplats utanför Haninge en fredagskväll, det tycker inte jag.

Helt klart är att man skönjer en röd tråd i de teman som tar över nätdebatten hos DN, SVD och Expressen. Hela etablissemanget verkar nu alliera sig i någon sorts smutskastningskampanj mot Nätrörelsen, Piratpartiet och de medborgerliga rättighetsfrågor som de representerar.

Jag hoppas nätets frihet tas på lite mer allvar fortsättningsvis för Sverige förtjänar det,

Mvh

M

Explore posts in the same categories: Internet

Tags: , , , , ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

2 Comments on “Näthat och rätten till anonymitet”

  1. Peter Andersson Says:

    Det är tur för Birro och Gardell att de är kulturelit och inte idrottselit – då skulle de ha blivit utskrattade när de protesterade mot ”sporthallshatet” och vägrade att spela om det inte blev löpande utvisningar vartefter av alla i publiken som sade något elakt om deras prestationer under pågående match…


  2. [...] också i Bloggtidningen, Katrins blogg, Liberal och långsint, Marcus “förstås” Birro, Jonas Gardell & Dagens Nyheter Share and [...]


Comment: