Hur väljer man sida 2010?
2006 röstade jag emot Bodströmsamhället. Jag hade hellre röstat för något, men den vision om framtiden som socialdemokratin skissade på var så främmande mina värderingar att jag i första hand sökte en säker hamn. Bara sekundärt vågade jag söka optimism för framtiden.
Men jag fann båda i Centerpartiet, en dröm om det öppna samhället, en individbejakande liberal grundinställning som explicit och utan tvekan sade nej till storebrorssamhället. Jag fann ett manifest som stakade ut vägen. Aldrig skulle vi låta obefogad rädsla eller statliga prioriteringar undergräva den respekt gentemot medborgaren som det demokratisk och rättssäkra samhället vilar på.
För första gången i mitt liv valde jag, upprymd av entusiasm, att aktivt ta del av partipolitiken, att engagera mig, att se bortom nyanserna och acceptera kompromisserna i den gemensamma sträva mot ett samhälle där respekten för människan och dennes rättigheter står över det sakpolitiska käbblet.
Nu frågar jag mig, vad hände, när bytte vi paroll? Jag frågar mig, varför ska min privata kommunikation övervakas, varför ska mina tågresor registreras, varför ska min A-kasse tillhörighet överföras, mina SMS sparas, mina preferenser på flygplan loggas, sparas, utbytas och analyseras?
Varför?
Dom säger att det är för mitt eget bästa, att de har en plikt att skydda mig mot de faror som det
öppna och fria samhället innebär. Jag förstår inte, försöker förstå, men ingen besvara mina frågor. Det är en svår övervägning säger de, jättesvår.
Men manifestet då, det vi sa och lovade varandra? Vi har skrivit ett nytt manifest svarar de, man kan inte regera om man inte är beredd att gå emot sitt samvete, det var jättesvårt.
Vad betyder då det program som Centerpartiet kommer att lägga fram inför valrörelsen 2010? Svaret är att det vet ingen. Centerpartiet har under mandatperioden helhjärtat stött en regering som inte i en enda fråga bejakat de ideologiska problemformuleringar som Centerpartiet gick till val på 2006.
Står valet 2010 mellan Datalagringsdirektivet och FRA-lagen, mellan IPRED och ACTA? Hur väljer man sida i en sådan debatt? Är Piratpartiet det enda parti som inte kommer att överge sina principer vid en valframgång? Måste man lägga stora samhälliga ödesfrågor åt sidan för att slåss för det viktigaste, friheten?
2010 blir ett ödesval för Sverige, ett vägskäl, och vi har inte råd att köra åt fel en gång till. Det skrämmer mig och ger mig en känsla av ängslan inför framtiden, för jag har ännu inte kunnat välja sida i den nya politiska verkligheten.
Mvh
M
Utforska inlägg i samma kategori: Alliansen, Öppenhetsmanifest, Centerpartiet, Integritet, medborgarrätt, Piratpartiet, Val 2010Etiketter Alliansen, öppenhetsmanifestet, bodströmsamhället, Centerpartiet, Datalagringsdirektivet, FRA-lagen, Ipred, Piratpartiet, Val 2010
You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.
september 14, 2009 den 2:20 e m
Ja, jag kände redan 2006 att fp inte längre var ett alternativ för mig. Icke heller c. Så jag splittrade mina röster i de olika valen, främst till personer jag trodde på, mindre på deras partitillhörighet.
Men, liksom du Mikael, är jag om möjligt (ja, det är möjligt) än mera osäker, ja förtvivlad inför detta val. Piratpartiet har ju en bra inställning i några av de just nu aktuella, viktiga frågorna. Men varför finns inget parti som har en gedigen och konsekvent (social-)liberal profil. Över hela spektrat???
F.n. verkar alliansens alla partier helt uteslutna. Likaså den röd-gröna sidan. Om än mp har en del socialliberala fragment… Men ej tillräckligt, och de har ju andra inslag också som jag inte gillar.
september 14, 2009 den 2:52 e m
Jag hade absolut kunnat överväga MP om det inte förbundit sig att sitta i knäet på S under fyra år. De kommer att agera på samma sätt som C i alliansen och skulle aldrig riskera en regeringskris över integritet eller medborgarrätt.
Just nu finns bara PP på banan, vilket är tragiskt. Jag kommer att fortsätta hoppas på C fram till valdagen. Men en sak är säker, ett parti som accepterar en massiv övervakning av befolkningen kommer ALDRIG att få min röst. Ett parti som accepterar FRA-lagen kommer ALDRIG att få min röst.
Jag är inte ovillig till kompromisser, men det finns gränser jag inte går över.
september 16, 2009 den 11:20 e m
Du har väl inte missat:
Jag ger goda råd till Alliansen i Aftonbladet