FRA-lagen den institutionaliserade lögnen och 6 dagar kvar av brevhemligheten.
Det är svårt att skriva om FRA-lagen utan att något historiedeterministiskt präglar raderna. Vi lever sannerligen i en brytningstid, på väg in i det post-demokratiska samhället, en tid där fundamantala samhälliga relationer och rättigheter plötsligt inte längre gäller. Man kan se hur FRA-lögnen institutionaliseras, hur det politiska fulspelet plötsligt vänds mot befolkningen, och hur vanliga medborgare tvingas in i en aktivistroll, som varken känns naturlig eller eftersökt.
Men man kan också se den ofrånkomliga och kraftfulla politiska pendelrörelse som tagit fart bland arga och kränkta människor. Risken är att backlashen blir överdriven och onyanserad, vilket är olyckligt, för frihet är inte anarki, inte heller är det en avsaknad av väl motiverade åtgärder för att på ett legitimt sätt uppnå vissa skyddseffekter.
Idag är Sverige ett samhälle av förbannade människor och rädda politiker och det är aldrig en bra kombination. Plötsligt är ICA kortet politiskt kontroversiellt, ett bankkontors behov av kameror för personalens välbefinnande ifrågasätts, inte av oss medborgare, utan av politiker rädda för folkets vrede.
Att styra om debatten ifrån det grundläggande skyddet för medborgarna som FRA-lagen pulveriserar, till att kritisera personlig reklam, vildsvinskameror i skogen eller en bevakningskamera i en tobaksbutik är att trivialisera debatten, och det är beklagligt. Det är sånt som händer när politiken tappar fotfästet och och folkvalda springer runt som huvudlösa kycklingar.
Man försöker nu med den fysiskt omöjliga frivolten, att återskapa sin trovärdighet utan att backa i den centrala frågan. Man utmanar människors intelligens med att säga ”vi har tagit din frihet, dina tankar och dina ord, men som kompensation inför vi tuffare regeler för sjukjournaler, och blir försiktigare med fartkameror”.
Alla förstår väl ändå, att balanserade och väl motiverade inskränkningar i människors integritet är en förutsättning för ett ordnat och civiliserat samhälle. Det är inte detta FRA-debatten handlar om, FRA-debatten berör förutsättningarna för hela demokratin, det öppna samtalet och statens legitimitet, låt oss inte blanda ihop detta med en allmän integritetsdebatt, aldrig! Grundläggande medborgerliga rättigheter är inte förhandlingsbara, nationer har gått i väpnad konflikt för mindre. FRA-lagen kan aldrig kompenseras genom en striktare hållning på andra områden, man kan inte rättfärdiga en sådan kränkning, genom att visa återhållsamhet någon annanstans.
FRA-lagen kommer att hamna i samma historiska kategori som ras-lagar, tvångssterilisering och etniskt betingad tvångsomhändertaging av barn, kategorin av kräkningar som aldrig får glömmas, och som knappast kan förlåtas.
Idag är det 6 dagar kvar för den Svenska brevhemligheten, fundera på det en stund, och låt oss sedan fokusera på det som är viktigt, nämligen att göra FRA-lagen till den viktigaste frågan 2010. Låt oss använda lagen till den demokratiska måttstock som varje kandidat bedömms utifrån.
Mvh
M
Utforska inlägg i samma kategori: FRA, FRA-lagenEtiketter demokrati, FRA, FRA-lagen, Integritet, medborgarrätt
You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.
november 24, 2009 den 1:51 e m
[...] inlägg kring ikraftträdandet av FRA-lagen kommer från bl.a. Mark Klamberg, Mikael Nilsson, Mikael Elmlund, Jens Odsvall, Scaber Nestor, [...]
november 24, 2009 den 2:13 e m
Ånyo bra skrivet!
Själv har jag svårt att inte se sambandet mellan socialismens kollaps och den tilltagande oförståelsen för demokratiska och mänskliga rättigheter hos de statsbärande partierna. Inte för att Sovjetunionen eller något av de andra folkdemokratierna på något vis var föredömen härvid.
Men just för att de var sådana parodier på demokratier och ivriga övervakare av allt och alla, blev det ett självändamål för främst de borgerliga partierna i väst att framstå som bättre. En motkraft.
I dag vill alla bli vän med Kina, trots diktatur och förtryck – bara för att de infört en ohämmad form av marknadsekonomi. I stora delar i linje med nyliberalismens syn på hur marknaden bör fungera – och det är här som i nästan alla partier brister. Man finner ekonomi och krämande viktigare än grunden i sina egna partiprogram. Kanske man verkligen kan tala om ideologiernas död?
Dock kan man diskutera om inte FRA-lagen snarare faller under den svenska traditionen av undfallenhet inför stormakter? Jag tänker då på den något konspirationsteoretiska varianten att det hela i huvudsak handlar om behovet av att tillhandahålla underrättelseinformation till USA.
november 24, 2009 den 5:19 e m
Intressant tes runt avsaknaden av varnande exempel. Sedan är jag lite skeptisk till det mer konspiratoriska ”CIA spåret”.
Visst kan det handla om externt tryck, men främst handlar det nog om intern moralisk, ideologisk och realpolitisk kolapps.
november 24, 2009 den 10:18 e m
Jag är nog otydlig – fast konspirationsteorier förutsätter nästan det
Det finns så vitt jag vet inget som tyder på att amerikanerna utövar någon större press på Sverige att spionera på våra grannar och oss själva. Det ordnar vi så bra på egen hand.
För vad ska FRA annars göra, och vad ska vi använda för att byta till oss information – och kanske även militär säkerhet – när Sovjetunionen inte längre finns att signal- och radiospana på? Svaret tycks vara våra grannars och vår egen tele- och datortrafik.
Naturligtvis har Du helt rätt i att det hela förutsätter att Regeringspartierna ställer det här över sina egna grundsatser – men de tröstar sig säkert med realpolitikresonemang och nöden osv.
november 25, 2009 den 12:33 f m
[...] – FRA kommer fortsätta lämna över information till SÄPO, Scaber Nestor, frendo.se, Liberal och långsint, SVD – Ja till EU:s Telekompaket, Eva-Britt Svensson blogg – Quadrature håller [...]