Varför inte börja med frihet på nätet i Sverige Carl Bildt

Utrikesminister Carl Bildt skriver på ett väl artikulerat och upplyst sätt om hur regeringar och regimer runt om i världen allt mer försöker kväsa den frihet som uppstått på nätet genom tecknologins framsteg i det nya informations samhället. Han exemplifierar med Kina, Kuba och Iran, tre länder som aktivt och öppet försöker begränsa sina medborgares möjligheter att kommunicera fritt med omvärlden, och han lägger fram en ambiton för Sverige att baserat på sin starka ställning som IT nation, arbeta aktivt under 2010 mot repressiva och andtidemokratiska tendenser på nätet.

Bra, men varför inte börja städa framför den egna dörren först?

Varför nämner inte Carl Bildt FRA-lagens konsfiskering av privat korrespondens, varför nämner inte Carl bildt Datalagringens postionsbestämning av alla Svenska medborgare? Varför nämns inte den tekniska analysen av oskyldiga svenskars kommunikationsmönster eller privata relationer?

Att kommunikationsfrihet, brevhemliget och avsaknad av censur, för den svenska regerigen inte är en prioritet för den egna befolkningen känns lite bakvänt.

Jag hävdar inte på något sätt att situationen i Teheran ska liknas vi den i Stockholm, men skillanden ligger inte i att vi har kommunikationfrihet i Sverige, utan i de yttersta konsekvenserna av dess avsaknad, nämligen påföljd och brottsdefintioner. Stockholmare är sannolikt mer elektroniskt övervakade än Teherans invånare. Bara för att vi Svenskar inte blir slagna med påkar, eller får våra hus nedbrända, innebär inte detta att vi har den kommuikationsfrihet som Carl Bildt tydligen anser vara nyckeln i en demokratisk stat.

Mvh

M

Utforska inlägg i samma kategori: demokrati, Informationsfrihet, medborgarrätt

Etiketter demokrati, Informationsfrihet, Informationspolitik, Internet, medborgarrätt

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.