Centerpartiets märkliga intern-demokrati

Det är intressant det där med ”demokrati” i riksdagsgruppen. Visst måste man ge och ta, visst måste man ibland ge sig och släppa igenom majoritetens vilja, men är det alltid så? Finns det en skillnad mellan frågor och frågor, finns det personliga gränser? Ska det finnas principer som man inte ruckar på, inte ens som riksdagsledamot? Vem jobbar man åt, och vem företräder man som riksdagsledamot, partigruppen, sitt distrikt, eller företräder man väljare som eventuellt kryssade in en baserat på ett ställningstagande i en viss fråga?

Det intressanta är att när man talar med enskilda riksdagsledamöter så säger 100% av de jag talat med, att visst finns det gränser, visst finns det frågor där man röstar nej, oavsett vad riksdagsgruppens majoritet förordar, även om dessa frågor är få. En hyfsat upplyst partiledning borde dessutom ha ganska bra koll på, vilka dessa frågor är och inte tvinga sina ledamöter att välja mellan parti och sitt inre samvete, eftersom det skapar en situation där alla i slutändan förlorar.

FRA-lagens permanenta konfiskering av miljontals människors privatkorrespondens är en sådan fråga med en sådan dignitet, en fråga som för många är en skiljelinje mellan ett fritt och ett repressivt samhälle. Jag kan tänka mig att dödsstraff är en sådan fråga för många liberaler, att abort är en sådan för många Kristna. Jag vet också att kärnkraftsfrågan är en sådan, inte minst bland många Centerpartister.

Jag delar inte kärnkraftsmotståndet, jag är nöjd med energiöverenskommelsen i sak, men jag är beklämd över hur beslutsgången ser ut i en fråga som delvis har definerat Centerpartiet sedan 70-talet. Många av dem som nu sitter i riksdagen hade överhuvudtaget inte engagerat sig politiskt om det inte vore för ett brinnande engagemang i frågan.

Hur kan man i partiledaröverläggningar komma överens om ett sidbyte i denna fråga, kräva riksdagsgruppens mandat i ett frukostmöte, och sedan försöka baxa igenom den på stämman några månader senare? Vissa säger ”timing is everything”, men jag håller inte med, man skulle ha gjort det i precis motsatt ordning, annars underkänner man hela folkrörelsetanken.

Jag tycker att Johan Linander, Stefan Tornberg och alla andra som skriker sig hesa i räddsla för den PR-mässiga förlusten i ett splittrat läge, ett läge där det för många handlar om en djup samvetsfråga, borde ta en TOY och tagga ner.

Lite jävla ödmjukhet skulle vara klädsamt.

FRA och Kärkraftfrågan visar att man inte bara tappat kontakten med partiets unga liberaler och partiets traditionella medlemmar, man har också tappat kontakten med både ideologi och folkrörelsetanke.

Det är inte medlemmars grundvärderingar som sänker Centerpartiet, det är dem som väljer att utan mandat överge samma grundvärderingar.

Mvh

M

Utforska inlägg i samma kategori: Centerpartiet

Etiketter Centerpartiet, Centerstämman, FRA-lagen, ideologi, kärnkraft

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.