Lite toaspray emot Datalagring döljer inte FRA-lagens skitlukt

Att det finns grader i helvetet är något man bör vara noga med att komma ihåg, Mark Klamberg tillhör de nogrannare och understryker det jag hoppas också speglas i inläggen på denna blogg. Datalagringsdirektivet är en skymf mot Europas medborgare, där en alldeles överväldigande majoritet, inte är vare sig terrorister eller pedofiler.

Att behöva kissa i en plastmugg under övervakning varje dag på jobbet, är något som skulle kunna bidra till att undvika arbetsplatsolyckor, och även hjälpa människor med begynnande drogproblem, men fullständigt oacceptabelt för var och en. Datalagrinsgdirektivet är på många sätt ett långt värre intrång, om än, mer dolt för oss i vår vardag. Det innebär en storskalig registrering av allas kommunikation, umgänge och rörelsemönster, det gör din och min mobil till en stalig spårsändare, en elektronisk fotboja som inte hör hemma i ett anständigt samhälle.

Men, detta är ändå ett hobbyprojekt jämfört med FRA-lagen. Den masskonfiskeringen av privatkorrespondens som FRA-lagen innebär utklassar Datalagrinsgdirektivet på en rad centrala punkter.

- I fallet FRA, är det staten, inte operatörer som sparar informationen, detta är centralt, eftersom det bara är staten som kan utöva våldsmonopol och sammanlänka uppgifterna med andra personuppgifter och data.

- I fallet FRA, handlar det om ALL kommunikation, också innehåll, staten behöver inte ens begära ut något, den har redan en kopia på ALLT, varje konversation, SMS och email, fundera på innebörden av det.

- I fallet FRA finns det inga RELEVANTA avgränsande parametrar som är kontrollerbara av vare sig medborgarrättsliga intressen eller media

- I fallet FRA, kan staten hävda i princip undantag för allt, av sekretess, i syfte metodutveckling, eller varför inte något så banalt som, ”det var bråttom”. FRA har med andra ord INGET regelverk som i PRAKTIKEN skyddar medborgaren.

Jag gläds med de numera sällsynta initiativ som Centerpartiet visar i integritetsdebatten, men så länge partiet ställer sig bakom FRA-lagen, då blir det allt för enkelt att tolka deras plötsliga motstånd mot datalagring i sin mildare form som lite valfläsk och någon sorts sista minuten profiliering.

Datalagringen är ett brott mot den personliga integriteten, FRA-lagen är inte bara det, utan också en dråpslag för flera av vår demokratis medborgarrättsliga kärnvärden.

Sedan måste jag säga att det vittnar om oerhört dålig smak att låta Annie Johansson stå med på debattartikeln, FRA-Annie med hela folket, jo man tackar.

Lena Ek är en av få centerpartister som inte har FRA’s fingeravtryck i pannan, och Johan Linander hade turen att vara föräldrarledig när FRA skandalen exploderade och stänkte sin ruttna odör på partiets riksdagsgrupp.

Hur som helst, lite toaspray emot Datalagring räcker inte långt inför FRA-lagens skitlukt, och det tror jag att även Johan och Lena inser. Så låt oss applåpdera detta första steg åt rätt håll, men om det blir det sista steget kommer det att bli ett irrelevant steg ganska snart.

Mvh

M

Utforska inlägg i samma kategori: Centerpartiet, Datalagring, FRA-lagen

Etiketter Centerpartiet, Datalagringsdirektivet, FRA-lagen, Integritet, medborgarrätt

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.