Ask, plastmuggar och världens räddaste regering

Vad hände med respekten för individen? På vilket Alliansmöte bestämdes det att människor kan behandlas som boskap? Det verkar som om att svensk politik under de tidigare borgerliga partierna nu styrs av en rädsla för det osannolika, för det värsta möjliga scenariot. Framtidsvisionen om det möjliga byttes mot rädslan för det osannolika.

Barnen ska kissa i plastmuggar så att deras kroppsvätskor kan analyseras, också utan godkännande av deras föräldrar, bara utifall att någon av dem kommit på ideen att att nyttja icke godkända substanser. Att lagrådet säger nej utifrån både ett integritetsperspektiv och ett rättligt perspektiv döms som irrelevant av regeringen och Folkpartiets rättspolitiska talesmann är snabb att utmåla landets högsta jurister som ”drogliberaler”.

Det är nämligen så att någon gång varje år stöter polisen på en minderårig i en knarkarkvart, vars föräldrar av oförklarliga skäl inte accepterar en drogtest, vilket i sin tur minskar effektiviteten av en eventuell samhällig instats gentemot denna mindreåriga. Därför tar staten bort ditt och mitt föräldraransvar i denna fråga. Jag skulle nog vilja påstå att det finns betydligt mer relevant åtgärder i svensk narkotikaförebyggande vård. Åtgärder som inte omyndighetsförklarar miljontals föräldrar, eller vad tror du?

Vår korrepondens beslagtas nu vid gränsen och samlas upp av staten för det osannolika scenariot att någon av oss är landsförädare, eller någon sorts ”Jihad Janne” eller varför inte ”Allah akbar Håkan”. Enligt staten är det nämligen inte omöjligt att svenska ungdomar dras till extremrörelser, bokar sina pakistanbiljetter online och kommunicerar med sina nyvunna Talibankompisar via Facebook, email och SMS, själv håller jag det för ganska otroligt. Lika osannolikt känns scenariot där utländska diplomater och spioner 2010 bytt kritstreckskoder i telefonkiosker mot okrypterade email. Den samlade terrorexpertisen verkar stödja min skepsis. Men kvar är regeringen, ivrigt viftande sitt tolkningsföreträde, grundlagen måste urvattnas, demokratin urholkas, yttrandefriheten stävjas, brevhemligheten avskaffas. Allt för att hitta några så pass obegåvade hot mot sverige att hoten i själva verket känns ganska lindriga, i alla fall för den kritiskt tänkande.

Våra telefoner och all kommunikation ska registreras så att vi inte ”kommer bort” vare sig socialt eller geografiskt i statens arkiv. Praktiskt, och enlig Bodström även ”bra att ha”, och vet du vad? Han har rätt, det kan ”vara bra att ha”. Så bra att regeringen utökat omfånget till datalagringsdirektivet för att också inkludera positionering av medborgarna.

Vad som däremot skulle vara ännu bättre att ha är ett samhälle som respekterar människor, stora som små. Ett smahälle där individens frihet är regel och inte undantag, och där vi inte misstänkliggör oskyldiga människor.

Var det detta frihetliga vi röstade på 2006?

Om detta är priset för våra skattesänkningar gör jag gärna en fyllnadsinbetalning, redan i år.

Mvh

M

Utforska inlägg i samma kategori: Datalagring, FRA-lagen, Integritet, medborgarrätt

Etiketter Alliansen, Beatrice Ask, bodströmsamhället, Datalagringsdirektivet, FRA-lagen, Narkotikapolitik

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.