Dessa är mina prioriterade och graderade områden som engagerad väljare och opinionbildare. Jag uppmanar alla väljare att kräva klara och verifierbara sakpolitiska besked av de partier som övervägs på valsedeln.

Statens rätt att i klassisk totalitär stil monitorera den civila kommunikationen och kommunikativa beteendemönster bland helt oskyldiga medborgare på massiv skala är för mig den enskilt största frågan i svensk inrikespolitik sedan andra världskriget. Även om det givetvis finns en uppsjö av viktiga sakpolitiska områden, är detta en vattendelare, en fråga om att välja mellan det onda eller det goda samhället, och då måste eventuellt andra viktiga frågor läggas åt sidan.

Detta är lika lite en avvägningsfråga som huruvida våldtäkt, rasism eller totyr kan anses motiverat under vissa omständigheter, och det bedrövar mig att så få Centerpartistiska företrädare vågar ta bladet ifrån munnen.

Jag får ofta frågan, inte minst i kommentarerna på min blogg, varför jag som liberal och medborgarrättsaktivist kvarstår som medlem i Centerpartiet? Hur kan man man öppet kritisera partiet och dess ledande företrädare för en repressiv kursändring och samtidigt anse sig vara Centerpartist?

Vad i består egentligen min Centerpartistiska identitet, när jag inte röstat på partiet sedan 2006 och definierar partiledningens omfamnande av olika DDR spöken, inte minst den vid det här laget redan demokratiskt kvävande FRA-lagen, som en primär variabel i mitt val inför 2010?

Jo, därför att jag tror på upplysning och mänskligt förnuft, också inom Centerpartiet. Därför att medborgarna i detta land aldrig varit mer varse om hur de berövats sina rättigheter som medborgare och sin intregritet som människor, och därför att Centerpartiets kärna av unga, liberala och förnuftsdrivna människor står redo att vända skutan så fort deras antal når det kritiska tröskelvärdet. Med tanke på ansamlingen av färdtjänstens resurser vid partiets olika årsmöten, lär detta inte vara en alltför långdragen process.

Vem är jag att i detta läge överge skeppet?

Vad Centerpartiet saknar är ett modernt liberalt ledarskap och jag är fast övertygad om att det opinionmässiga magplask som verkar allt mer åfrånkomligt i nästa val, i själva verket blir en nödvändig reningsprocess för ett parti som gick vilse och öppnade alldeles fel dörrar.

Tidpunkten för en ärbar och trovärdig liberal nytändning hos riksdagsgruppen har passerats och jag hoppas att väljarna gör detta kristallklart i September. Vi har igen roll att spela som ytterligare ett icke-liberalt parti i svensk politik, vem behöver ett parti som inte står för någonting, och som utåt helt verkar sakna en ideologisk ambition med makten.

Jag tror att både jag och Centerpartiets andra liberaler, under ett nytt ledarskap, har tålamod och kraft att återskapa den frihetliga agenda som lockade både oss och väljarna 2006. Med detta, och en princifasthet som partiet helt tappat, kommer vi att utifrån en genuin liberal världsåskådning kunna utmana både socialdemokratiska statsapparater och värdekonservativ moderat populism.

För man kan riva ner allt det som är viktigt, man kan fatta obegripliga och omänskliga beslut, men man kan inte ta bort människors tankar om friheten, och dessa kommer att överleva både den nuvarande ledningen och dess lojala riksdagsgrupp.

Tro mig, om det bubblar hälsosamt under ytan i Sverige så är det orkan i Centerpartiet och 2014 kommer vi att återigen bli den primära liberala kraften i svensk politik. Till dess kommer jag att temporärt låna Piratpartiets valsedel, både i mitt ställningstagande för ett liberalt Centerparti, men än mer för det Svenska samhällets rättsäkra och demokratibejakande framtid.

Mvh

M

Flankning hyllar Liberalismen på Newsmill, bra, men jag hyllar hellre friheten. För Flanknings liberalism är inte frihet annat än i macroekonomiska termer, och det var inte näringsfrihet som drev oppositionella till att riskera sina liv i kampen mot kommunismen. Det var inte apoteksmonopol, eller bristen på jobbavdrag och hushållsnära tjänster som fick unga människor att springande riskera livet i de minerade och taggtrådsbeklädda korridorer som utgjorde gränsen mellan övervakningens öst och frihetens väst.

Centerpartiets lednings konsekventa ”minsta motståndets strategi” i regeringsmaskineriet, där man tillsynes utan några principiella eller ideologiska betänkligheter skriver under på det repressiva övervakningsprojektet Sverige, innebär att de grundläggande rättigheter som nekades massorna i den Sovjetiska hegemonin, nu i ett accelererande tempo undermineras eller helt utarmas i vår egen demokrati.

Att i denna kontext tillskriva sig det liberala ledarskapet, är inte bara att vanära en historisk kamp med många oskyldiga offer, det är att helt ignorera sin egen tragiska roll i den del av historien som skrivs här och nu. 

Mvh

M

Kan inte någon säga något vettigt, så att man kan ta helg någon gång?

Eftersom Åsa Torstensson inte läser min blogg, har hon inte heller tagit intryck av mitt råd att överlåta diskussionerna runt Telekompaketet till någon med IQ högre än en grönsak. Nu uttalar hon sig för SR och får därmed b.l.a Lena Ek att framstå som en fullständig idiot. Det här är oerhört allvarligt!

– Det är en bra överenskommelse som betyder rättsäkerhet för internetanvändare, säger Åsa Torstensson.
– Som du ser det kan det ske rättslig prövning någon annanstans än i domstol?
– Ja
– Så det ska vara en myndighet som ska avgöra det här?
– Ja, till exempel.

Vad i helvete är det Åsa Torstensson sitter och mummlar om? Nu krävs det klargöranden fortare än blixten!

Noterat i analysen runt nattens uppgörelse om telefonipaketet.
”Kompromissen gör det dock möjligt för internetoperatörer att stänga av abonnemang om kunden bryter mot det avtal han eller hon skrivit under”
+
Noterat ifrån ACTA förhandlingen.
”enligt läckta dokument vill USA att internetoperatörer ska kunna hållas ansvariga för vad deras kunder gör”
+
”internetoperatörerna ska tvingas att anta en kundpolicy, och att den som inte följer policyn automatiskt ska straffas genom åtgärder som avstängning”

Man kan alltså frånta människor deras rätt att ta del av samhället i stort, OM dessa anses bryta mot en policy som operatörer tvingas introducera gentemot sina kunder, någon som vill gissa vem som kommer att diktera denna policy?

Dags för upphovsrättsskyddad pausmusik och lite eftertanke…

Uppgörelsen om Telekompaketet är ett stort steg i rätt riktning för Europa och den understryker betydelsen av det engagemang som många av Europas medborgare visat i frågor runt grundläggande mänskliga rättigheter. Man behöver inte vara vare sig federalist eller för ökad överstatlighet för att anse att EU har en skyldighet att basera en del av sin legitmitet på ett grundläggande skydd för medborgerliga rättigheter inom unionen.

Men den understryker också det fakum att Lena Ek, trots sin ovilja att erkänna det, stått sida vid sida med Piratpartiets Christian Engström, på kollisonskurs med sin partikollega Torstensson. Piratpartiets frågor, borde vara Centerpartiets, så är det i Europa idag och så borde det också vara i Sverige, jag beklagar att så inte är fallet.

Jag hoppas att Åsa Torstensson väljer en låg profil de kommande dagarna snarare än att försöka samla integritetspoäng över något som hon tillsammans med sitt supportergäng på departementet aktivt motarbetat.

Kanske vi kan hoppas på ytterligare en Centerpartistisk guldpirat i Lena Ek :-)

Bravo!

Mvh

M

Hur brett är bredbandet som vi ska få Åsa? Är det tillräkligt brett för att vår monitorerade trafik ska kunna trassla sig fram till något som godkännts av myndigheter, Ecpat, upphovsrättsindustrin, eller våra operatörers produktchefer?

Är det ens relevant med ett utbyggt bredband om innehållet godtyckligt filtreras, censureras, blockeras eller kriminaliseras?

Sluta behandla oss som omyndighetsförklarade konsumenter, vi är medborgare och jag är hellre fri med mitt 56k modem än sitter i en digiltal bur med ack så mycket fart och fläkt. Att man ska behöva säga detta i ett s.k. liberalt parti, med en partivän som infrastrukturminister, är inte bara märkligt det är upprörande.

Aldrig har Sovjetunionen känts så närvarande, den fria folkdemokratin där man stoltserade med sin glansiga tunnelbana, sin järnvägskapacitet och logistiska förmåga. Res var du vill, när du vill, glöm bara inte att anmäla avresedatum, färdplan, slutdestination och vem du träffar, och du! Glöm aldrig ditt inrikespass. Skönt för myndigheterna att de slipper all denna tidsödande administration i detta teknologins tidevarv, även om det givetvis hade funnit stöd i arbetslinjen.

Kanske vågar Åsa Torstensson lansera en så ”järv” reform nu när hon är garanterad 100 % statlig monitorering av den svenska trafiken, när hon aktivt torpederat EP’s försök att skapa rättsäkerhet på nätet och när hennes regeringskollegor säkerställt att det demokratiska samtalet underminerats av korrumperande särintressen och undermåliga riksdagsledamöter.

Det enda som skiljer vår kommunikationsfrihet ifrån den i en Bananrepublik är att jag inte blir arresterad för att skriva detta, men hur länge ska man förvänta sig att den friheten består?

Det är något i det här partiets prioriteter som gått helt åt helvete…

Ibland hör man saker som är så häpnadsväckande i sin brist på analys och insikt att man inte vet om man ska påtala det, skaka på huvudet eller mest hålla sig för pannan. Veckans i särklass mest omskakande upplevelse är Socialdemokratins idiotförklarande av sig självt, eller om det är ledningen som idiotförklarar SSU och dess ombud, du väljer.

Häng med på den här; IPRED, direktivet som reglerar Civilrättsliga sanktionsmöjligheter vid upphovsrättsliga brott kvarstår vid en Socialdemokratisk valseger. Ingen överaskning där, Pagrotsky behåller därmed sin VIP-plats på Grammygalan och sin bjudsprit på Cafe Opera. Men, och det här är min favorit, ”utgångspunkten ska vara att det är polisen som utreder brott”. Eftersom IPRED lagen endast reglerar icke-polisära, civila mellanhavanden, d.v.s civilrättliga frågor, utan just inblandning av vare sig polis eller deras utredningsresurser, är det alltså ett fullständigt irrelevant ställningstagande i samband med just IPRED-lagen, halleluja.

Sofi Bringsoniou (S), en av de unga ombudsmän som rest till Stockholm för att ta strid mot partiledningens inställning till Ipred, är nöjd med den kompromiss som nåtts.

”Vi stod rätt långt från varandra i de ursprungliga skrivningarna och jag var inställd på en hård debatt. Men partistyrelsen har lyssnat på våra krav, och vi har landat i en bra avvägning mellan den personliga integriteten och upphovsmännens rätt att ta betalt. Jag är övertygad om att alla de ungdomar som är oroliga kommer att bli nöjda med de förändringar som partistyrelsen nu gör för att stärka den personliga integriteten”.

SSU:s ordförande Jytte Guteland (S) framhöll i talarstolen att SSU är fortsatt mot Ipred, men;

”Vi är glada hur mycket ni förändrat i texten och lyssnat på ungdomar och får med viktiga skrivningar om hur Ipred kan ändras.”

Caroline Andersson (S), ombud från Uppsala län;

”Vi har kämpat fyra dagar och nu har vi fått med Leif Pagrotsky och partiledningen på tåget. Tack för att ni vågade möta oss halvvägs”.

Detta är på samma nivå som när Centerpartiet styrelse kuppade igenom FRA-lagen 2.1 på stämman i våras, men det är ändå skönare när det pissas i någon annans frukostflingor för omväxlings skull.

Länk; SVD, DN

Mvh

M

En halv miljon människor gömmer sig, är det ett problem, och i så fall för vem? Det är tydligen ett problem för ordningsmakten, för det ter sig tydligen svårare att jaga bovar om hela befolkningen börjar gå runt med rånarluva på stan. Men i förlängningen är det mer än ett polisiärt problem. Rädslan för bristande rättssäkerhet och statlig övervakning är ett samhällsproblem av gigantiska mått, kanske det yttersta beviset på att det öppna svenska samhället slutgiltigt har rivits ner efter de sista två mandateperiodernas upprepade och blocköverskridande misshandel.

Men varför gömer vi oss, om vi inte har något att dölja, om vi har rent mjöl i påsen? Här är det kanske läge för regeringen att ställa sig frågan, är en halv miljon svenskar verkligen kriminella, eller är det resultatet av politisk klåfingrighet som vi ser? Övertramp som nu övergått till vad som allt mer uppfattas som en vardaglig kränkning gentemot gemene man.

En sak är klar, jag tillhör sedan flera år också den växande del av befolkningen vars IP adress inte är spårbar till mig som privatperson, som leder till en återvändsgränd någonstans utanför Heidelberg i västra Tyskland, och det har inget med fildelning att göra. Jag är laglydig, går inte ens mot röd gubbe. Men den dagen man bestämmer sig för att kameraövervaka övergångsstället är jag den förste, att med min rena mjölpåse avvika, för att därefter, tvärt emot gällande lagstiftning korsa vägen på ett helt annat ställe.

Mvh

M