Posted tagged ‘Centerpartiet’

Det är dags för Centerpartiet att sluta hyckla och välja sida i den frihetliga debatten

juni 30, 2010

Ek och Linander fortsätter idag sin positionering i debatten om datalagringsdirektivet. Det är bra, väl formulerat och konkret. Frågan är bara hur viktigt detta är för Centerpartiet? Priset för att ifrågasätta sina Allianskamrater i en debattartikel, troligtvis redan korrekturläst av Moderaterna är litet, om någon. Skulle Centerpartiet vara berett att sätta någon som helst press på en eventuell ny regeringsbildning inom Alliansen för att uppnå det som uttrycks i artikeln i reell politik, jag tvivlar?

Här i ligger problemet för Centerpartiet, det finns ingen substans i den frihetliga retoriken. Ställ dig frågan; vad skulle Centerpartiet kräva för att stödja en moderatledd regering? Svaret är tragiskt, nämligen ingenting. Den regeringsduglighetsideologin som blommade ut 2008, har sakta förbytts i något sorts ”hata mona/mota vänstern” paradigm där ens egna ideer är sekundära, politisk kuriosa för fanklubben. Man attackerar datalagringsdirektivet primärt för att det var en socialdemokratisk ide och för att det ger bra PR att vara emot.

För man kan inte, om man är vid något sånär sunda liberala vätskor, vara emot tanken på att staten ska kunna begära ut (tvångs) lagrade faktureringsuppgifter vid misstanke om brott på integritetsgrund, samtidigt som man kräver att staten ska ha direkt tillgång till hela befolkningens högts privata kommunikation helt utan misstanke om brott, dessutom med en PUL som ger FRA carte blanch, och med obefinlig rättslig och medial insyn.

Detta är intelektuellt omöjligt, utom i det logiska mörker som centerpartiet verkar befinna sig i. Det är faktiskt bedrövligt. För det är nämligen vid Lovön som Centerpartiets frihetliga och i förlägningen också liberala trovärdighet slutar.

Om staten redan har tillgång till all min privata korrespondens, alla mina SMS och skannar varenda Webcontact jag har, varför i hela friden skulle jag oroa mig för att Telias nät- uppgifter om vem jag har ring, och när ”också” indirekt kan begäras ut av staten via polis om jag mot förmodan skulle figurera i en brottsutredning?

Det är inte min intention att avdemonisera Bodströmssamhället, men som bekant finns det grader i helvetet. FRA lagen är och förblir en skymf mot den svenska demokratin och rättsstaten, detta är vad valrörelsen borde handla om.

Datalagrinsgdirektivet är ett hot mot den personliga integriteteten, medan FRA-lagen är ett avskaffande av det demokratiska samhällets grundprinciper om rätten till förtrolig kommunikation och skydd för privatlivet.

Det är dags för Centerpartiet att sluta hyckla och välja sida i den frihetliga debatten, utan en röd tråd blir retoriken bara obehagligt cynisk.

Mvh

M

Centerpartiet överlever inte FRA-lagen

juni 21, 2010

Såhär när på årsdagen av FRA-lagens avskaffande av brevhemligheten och det förtroliga samtalet, förs inom Centerpartiet en intensiv intern diskussion om varför den digitala generationen fullständigt ratar partiet i varje relevant opionsundersökning. Är vi tydliga nog? Ska vi driva LAS frågan hårdare?  Borde vi ha släppt lärlingsfrågan till FP som profilfråga? Är vi inte gröna nog?

Frågorna som ställs är relevanta… eller rättare sagt var relevanta. I dag överskuggas dessa frågor av något som har en helt annat dignitet, och som också borde ha det, för dem som kan förstå implikationerna av staten med Centerpartiet som högst profilierade agitator nu tar sig rätten att lyssna i det civila kabelnätet. Helt utan ”misstanke”, och utan några rättssäkerhets garantier för den enskilde tar statens mest ljusskygga hantlangare och sätter sina digitala öron så nära att vi tycker oss höra den rossliga andhämtningen i bakgrunden.

Vi förstår implikationerna, för vi talar annorlunda, vi går åt sidan på ett sätt som man vi inte gjort tidigare i Sverige, som vi inte växt upp med. Vi förstår implikationerna, för vi känner en begynnande fiendeskap med den stat som vi fick lära oss var god. Den gemensamma ordning som skulle skapa trygghet, har med ett blivit ett väsen som gör oss otrygga.

Centerpartiets liberala och landsbyggds falang har duellerat under flertalet år, den här gången tryckte båda på avtryckaren samtidigt. Traditionalisterna sköt FRA kulan rakt i hjärtat på liberalerna som i sina dödsryckninga tryckte på Ja knappen för kärnkraft, båda förlorade. Kvar är några vilsna gamlingar, några hundra medlemmar i ungdomarnas riksförbund för LAS avskaffande samt några karriärister som fått smak på livet i Stockholm.

Så fattigt, så patetiskt.

Det kan sluta här, vi kan dela upp partiet mellan de som går till LRF, gammeldansens vänner och skattebetalarnas intresseförening, det finns idiella alternativ som fyller funktionen. För saknas ideologi och principfasthet, då saknas också trovärdigheten och förutsägbarheten, själva grunden för ett politiskt partis existensberättigande. Hur kan man rösta på något som kan bli vad som helst, när som helst? Hur kan man ge sina nycklar till någon som en dag senare, utan förvarning kan bli ens ideologiska fiende, ett direkt hot mot ens värdegrund?

Men det behöver inte heller sluta här, vi kan acceptera att regeringsduglighets-charader inte är ideologi, inte är en platform som kan bära ett parti, och som inte lockar kritiskt tänkande väljare. Vi kan acceptera att Centerpartiet när ideologin sattes prov i Sveriges riksdag den 18 juni 2008, föll ihop som ett korthus, att vi svek, inte bara våra väljare, utan en hel befolkning, och vi kan ta konsekvenserna av detta.

Sedan är det dags att bestämma sig, ska vi spendera stämmorna med att grina över priset på konstgödsel och diesel, för att sedan dö en naturlig död, eller ska vi gå tillbaka till den frihetliga agenda som genomsyrade delar av partiet 2006? Ska vi satsa på gårdagens frågor, eller framtidens frågor? Är det verkligen den lokala matförsörjningen som bekymrar kommande generationer i Sverige, eller är det införandet av alla dessa digitala fotbojor och den demokratifientliga övervakningsstat som är under implementering . Är 200 vargar ett större hot mot befolkningen än 700 internspioner som avlyssnar dig och mig i vår vardag.

Jag har gjort mitt val, och det är betydligt viktigare än Centerpartiets vara eller icke vara för mig, men det betyder inte att vi inte kan mötas igen, men då måste detta ske under helt andra premisser.

Mvh

M

Ger Centerpartiets låga ambitionsnivå i medborgarrättsliga frågor verkligen partiet en frihetlig relevans

maj 12, 2010

I ett berättigat inlägg om Socialdemokratins hycklande i frågan om Ipred snurrar Linander återigen in sig i kommentarerna.

Enligt Linander är Ipred nämligen en framgång för Centerpartiet, eftersom man inte kan stänga av människor ifrån nätet/samhället vid ”misstanke” om olovlig filedlning. Att vi gick ifrån ett rättssäker tillstånd, där endast polisiära myndigheter jagar misstänkta, till att lobbyorganisationer kan begära ut personuppgifter via domstol, verkar i Linanders tolkning vara irrelevant?

Det skulle vara intressant att förstå Linanders argument, om att Centerpartiet stärkt rättsäkerheten och integriteten med Ipred? Eller handlar det snarare om att man gjort Ipred mindre dåligt, och därmed sätter Centerpartiet som sin ambitionsnivå att alltid vara lite bättre än sämst? Men är det en ambitionsnivå som motiverar centerpartiet som del i en brinnande debatt om grundläggande medborgerliga och mänskliga rättigheter.

Jag förstår inte?

I samma kommentar hävdar Linander att FRA-lagen är bättre genom Centerpartiet’s ”hårda” arbete. Bättre än vad undrar jag? Bättre än en fullständigt okontrollerad massavlyssning, ett avskaffande av Parlamentarismen… bättre än Nordkorea… bättre än vad?

Vi går ifrån en status som en relativt aktad demokrati, till att avskaffa brevhemligheten, meddelarskyddet och grundläggande förutsättningar för demokratin i ett pen-drag och Centerpartiet slår sig för bröstet för att man fick en ”nämnd” med oklar kompetens, ambition och access.

Med sådan ”framgång”, undrar man vilka konsekvenser en eventuell motgång för Centerpartiet skulle få för grundläggande medborgerliga rättigheter?

Linander, jag inser det jobbiga i det här, men ibland måste man faktiskt lägga sig platt, be om ursäkt och arbeta för att reda ut eländet, istället för att hävda någon sorts patetisk seger som pendlar mellan skrattretande och väldigt obehaglig.

Mvh

M

Lite toaspray emot Datalagring döljer inte FRA-lagens skitlukt

mars 5, 2010

Att det finns grader i helvetet är något man bör vara noga med att komma ihåg, Mark Klamberg tillhör de nogrannare och understryker det jag hoppas också speglas i inläggen på denna blogg. Datalagringsdirektivet är en skymf mot Europas medborgare, där en alldeles överväldigande majoritet, inte är vare sig terrorister eller pedofiler.

Att behöva kissa i en plastmugg under övervakning varje dag på jobbet, är något som skulle kunna bidra till att undvika arbetsplatsolyckor, och även hjälpa människor med begynnande drogproblem, men fullständigt oacceptabelt för var och en. Datalagrinsgdirektivet är på många sätt ett långt värre intrång, om än, mer dolt för oss i vår vardag. Det innebär en storskalig registrering av allas kommunikation, umgänge och rörelsemönster, det gör din och min mobil till en stalig spårsändare, en elektronisk fotboja som inte hör hemma i ett anständigt samhälle.

Men, detta är ändå ett hobbyprojekt jämfört med FRA-lagen. Den masskonfiskeringen av privatkorrespondens som FRA-lagen innebär utklassar Datalagrinsgdirektivet på en rad centrala punkter.

- I fallet FRA, är det staten, inte operatörer som sparar informationen, detta är centralt, eftersom det bara är staten som kan utöva våldsmonopol och sammanlänka uppgifterna med andra personuppgifter och data.

- I fallet FRA, handlar det om ALL kommunikation, också innehåll, staten behöver inte ens begära ut något, den har redan en kopia på ALLT, varje konversation, SMS och email, fundera på innebörden av det.

- I fallet FRA finns det inga RELEVANTA avgränsande parametrar som är kontrollerbara av vare sig medborgarrättsliga intressen eller media

- I fallet FRA, kan staten hävda i princip undantag för allt, av sekretess, i syfte metodutveckling, eller varför inte något så banalt som, ”det var bråttom”. FRA har med andra ord INGET regelverk som i PRAKTIKEN skyddar medborgaren.

Jag gläds med de numera sällsynta initiativ som Centerpartiet visar i integritetsdebatten, men så länge partiet ställer sig bakom FRA-lagen, då blir det allt för enkelt att tolka deras plötsliga motstånd mot datalagring i sin mildare form som lite valfläsk och någon sorts sista minuten profiliering.

Datalagringen är ett brott mot den personliga integriteten, FRA-lagen är inte bara det, utan också en dråpslag för flera av vår demokratis medborgarrättsliga kärnvärden.

Sedan måste jag säga att det vittnar om oerhört dålig smak att låta Annie Johansson stå med på debattartikeln, FRA-Annie med hela folket, jo man tackar.

Lena Ek är en av få centerpartister som inte har FRA’s fingeravtryck i pannan, och Johan Linander hade turen att vara föräldrarledig när FRA skandalen exploderade och stänkte sin ruttna odör på partiets riksdagsgrupp.

Hur som helst, lite toaspray emot Datalagring räcker inte långt inför FRA-lagens skitlukt, och det tror jag att även Johan och Lena inser. Så låt oss applåpdera detta första steg åt rätt håll, men om det blir det sista steget kommer det att bli ett irrelevant steg ganska snart.

Mvh

M

Centerpartiet talar ur skägget… till slut!

mars 5, 2010

I nuläget är det endast två svenska partier på plats i Bryssel, Centerpartiet och Piratpartiet, som på allvar försöker göra någonting åt datalagringsdirektivet. Vi behöver bli fler som tillsammans med oss arbetar för att förhindra att direktivet genomförs i Sverige, skriver ledande centerpartister.

Bra av Johan Linander och Lena Ek, bra inlägg, äntligen, det var väl ändå inte så svårt.

Mvh

M

Vänta lite, måste bli NEJ

mars 4, 2010

Centerpartiet säger nu alltså, ”låt oss avvakta” angående Datalagringsdirektivet, det är ett logiskt ställningstagande, ett bra första steg. Men det får inte bli ett slutgiltigt ställningstagande.

Låt mig påminna om att Centern inför valet 2006 kraftfullt tog ställning för medborgerliga rättigheter och den personliga integriteten, man vände sig till och med helt via sitt numers ökända öppenhetsmanifest mot tanken på att expandera legitim signalspaning till massiv tvångskonfiskering av medborgarnas privatkorrespondens.

Men bara under 2009 genomfördes nära 20 kräkningar gentemot privatlivet av den regering Centerpartiet ingick i, alla med Centerpartiets goda minne. Kräkningar av olika signifikans, från mindre bevakningsrelaterade åtgärder till FRA-lagen, efterkrigstidens grövsta övergrepp på demokratin.

När husse M sa ”sitt”, satte sig nämligen Centerpartiet och man har inte börjat resa sig ännu. Men nu försöker man och det uppskattar jag, det ger mig hopp.

Vad som är centralt för att någon sorts trovärdighet ska kunna etableras är att Centerpartiet också gör klart att man kommer att sänka en proposition om Datalagringsdirektivet, att man inte avser att vara mottaglig för instruktioner även om man befinner sig i regeringsställning. Detta är nämligen det enda som skulle tvinga M, FP och KD att förhålla sig till Datalagringen ifrån ett framtida parlamentariskt underläge. Allas utgångspunkt, inkluderat Alliansbröderna är att Centern kommer att vika sig och säga ja om M gör det till en kabinettsfråga, antagligen har de rätt. Men, om Centern högt och tydligt säger NEJ redan innan en eventuell regeringsbildning är klar, blir utgångspunkten en helt annan. M måste därmed neutralisera frågan och ta strid med EU om saken, vilket det finns en mängd rättsliga vägar för att göra, om bara viljan är där.

Därför Måste Centerpartiet klargöra sin ställning, ”låt oss vänta lite”-linjen inger inte det förtroende som i nuläget krävs.

En mer signifikant fråga är dock när man vänder i FRA frågan, det finns nämligen grader också i helvetet, och FRA-lagen får Datalagringsdirektivet att framstå som en kollektiv parkeringsbot. Nu när M har brytit varje punkt i Septemberöverenskommelsen är det logiskt att Centerpartiet drar undan också sittstöd för uppgörelsen.

Visa lite jävla stake nu Linander,

Mvh

M

Bravo Centerpartiet

mars 3, 2010

Att det skulle ta flera år är svårt att förstå, men efter att oppositionen nu verkar beredda att strida innebördes om saken har Centerpartiet’s Johan Linander talat ur skägget om Datalagringsdirektivet.

Bravo, bättre sent än aldrig.

Om man nu också kunde ta sig an den mångfalt mer kränkande masskonfiskeringen av alla våra privat korrespondens, ja då skulle Centerpartiet hamna i ett helt annat dager än vad som nu är fallet, i alla fall i mina ögon.

FRA är den stora striden, det är där Centerpartiet och Alliansen har något att bevisa.

Mvh

Mikael

Datalagringen strider emot den tyska konstitutionen

mars 2, 2010

Man kan anta, att Tysklands historiska erfarenheter har gett mänskliga rättigheter ett starkare skydd än i Sverige, man har nämligen där rätt till ett privat samtal i slår författningsdomstolen nu fast i sitt historiska klarläggande.

Detta sker samtidigt, som EU undersöker FRA-lagens dåliga samklang med Unionens fördrag och European Court of Justice förbereder sig för att ta sig an massavlyssningen laglighet ifrån ett mänskliga rättigheter perspektiv.

Det är sista hållaplatsen för Alliansen nu, och än mer så för Centerpartiet,  ni har gjort bort er, ingen har glömt, ingen har förlåtit.

Med 6 månander till valet börjar det bli dags att göra rätt och be medborgarna om ursäkt.

CUF, glöm 2010, arbeta internt istället

februari 9, 2010

Magnus Andersson skriver hoppfull om varför Alliansen kommer att vinna valet, inte mig emot. Men om Alliansen ska nå den attraktionskraft som i valkampanjen plötsligt lockar tillbaka dem under 30, krävs en motprestation.

Att upphäva masskonfiskeringen av miljontals människors privata korrespondens är ett nödvändigt första steg för att Alliansen ens ska klättra över skäms-gränsen på 30% bland ungdomar.

Även om jag delar Magnus och Centerpartiets åsikt i sak runt LAS, så måste jag säga, att tror man att detta samt sänkta ingångslöner ska vara Centerpartiets valvinnare bland unga, samtidigt som vi fortfarande försöker hantera FRA-lagens kränkande urinsmak i  våra cornflakes, då är man inte bara ute och cycklar, då har man helt tappat fotfästet. Inget parti kan gå förbi detta öppna sår, det kommer att vara på agendan så länge som krävs. Man kan inte gottgöra en misshandel med att bjuda på bussen hem, det funkar inte så, människor, och ungdommar i synnerhet är kränkta på djupet och kommer inte att glömma.

… och regeringsduglighet? Ordet som fick en ny innebörd 2008, jo jag tackar jag!

Nej du Magnus, dags att tänka om. Ett Centerparti som förvandlar liberalism till banala näringspolitiska reformer, som anser att hushållsnära tjänster är den mest frihetliga reform  Sverige har sett, och som backat bandet för Svensk medborgarrätt till 40-tals standard, har kanske inte i svensk politik att göra. I alla fall inte just nu.

Jag ser fram emot att ett liberalt CUF tar ledningen i Centerpartiet, men vi har långt dit och just nu är Centerpartiet en liberal anomali.

Glöm 2010 och fokusera istället på, att utifrån din platform reformera Centerpartiet till det vi trodde vi var 2006, annars dras du bara med i samma avloppsvatten som dina äldre kolegor, när sveriges ungdom spolar i september. 

Lycka till, med största uppriktighet och förhoppning

M

Att sälja Centerpartiets värderingsskifte

februari 4, 2010

”Bra på att leverera och dåliga på att sälja”, så förklarar Maud Olofsson Centerpartiets kräftgång i opinionsundersökningarna. Jag håller delvis med Maud, Centerpartiet har varit väldigt duktiga på att leverera, men tyvär inte det som vi beställde 2006.

Det som har definerat mandatperioden för Centerpartiet är den sedan årsskiftet införda masskonfiskeringen av svenska befolkningens privatkorrespondens. Här levererade Centerpartiet med råge ett beställningsjobb ifrån FRA chefen själv, Ingvar Åkesson. Kanske har man nu några hundra röster att räkna in ifrån Lovön, kanske inte, tjänstemän är inte alltid lojala tillbaka?

Sedan levererade man ju polisiära befogenheter till skiv och filmbolagskartellen, agressiva rättsopportunister utan mandat vare sig ifrån publik, artister eller kreatörer. Men skivbolagsdirektörer måste ju också få en del av kosingen, eller måste dom det, varför det, vad är deras mervärde i den kreativa processen?

Sedan misslyckades man ju med att leverera Datalagringsdirektivet, men det har man lovat att istället implementera vid en eventuell alliansseger efter valet, beställaren Bodström hamnar därför i en win-win situation och fröjdas. Fast frågan är om inte hans röst går till oppositionen trots detta, otack är ju dagens lön.

Centerpartiet har sannerligen levererat, i stormens öga har man pressat på, mot opinion, medborgare, väljare, partimedlemmar och inte sällan mot sina riksdagsledamöters bättre vetande.

Man har uppdaterat öppenhetsmanifest för att ge utrymme för kursändringen, man har läxat upp den frihetliga opinionen med sin mest ylande hyena i försvarsutskottet och man har tvingat i partistämman så mycket laxermedel som krävs för att mobba igenom sina redan tagna beslut med minsta möjliga marginal.

Visst har man levererat, ingen kan påstå något annat.

Man har levererat ett mörkare, kallare och obehagligare Sverige där medborgaren har blivit mindre, obetydligare. Ett Sverige där det självklara, inte längre är självklart. Ett Sverige där påstådda säkerhetmotiv utan analys används som argument för att beröva var och de rättigheter och den frihet som aldrig tidigare varit ifrågasatt.

Man har sannerligen leverat en värderingsskifte av historiska propotioner.

Om det är som Maud säger, att man är dålig på att sälja, då vill jag ge Maud ett gott råd; ta först reda på vilket kundsegment du riktar dig mot för det är sannerligen inte bland oss liberaler som Centerpartiet’s nya medborgarsyn har några potentiella kunder.

Mvh

M


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.