Posted tagged ‘FRA-lagen’

Johan Pehrson och Morgan Johansson sluter upp bakom terrorismen

december 15, 2010

En ensam virrhjärna med det antagna syftet att döda oskyldiga människor är död, en påminnelse för oss alla att absolut säkerhet inte existerar, eller kan existera, i något samhälle.

Syftet för virrhjärnan var aldrig att döda människor, syftet var att påtvinga politiska förändringar, skapa konflikt och tvinga oss att ifrågasätta tanken på ett fritt öppet samhälle ytterligare, bortom de repressiva steg som redan tagits de tre senaste åren. Att döda och att hota är bara de redskap som en fanatiker och galning av den härkalibern har att ta till.

Ingen förbipasserande dog och det är fortfarande farligare att åka skidor, hämta tidningen eller att backa ut sin bil ur garaget, än att shoppa i Stockholm.
Nu spekuleras vilt i media om det verkligen var en ensam galning, och jag kan konstatera att han i alla fall inte längre är ensam. Ledande politker ansluter sig nu till virrpannans uttalade mål, däribland Johan Pehrson (FP) och Morgan Johansson (S). I media ger de honom nu sitt fulla stöd och kräver att det fria samhället kringskärs ytterligare och att grundläggande fri och rättigheter ifrågasätts.
Det är inte utan att man undrar hur dessa herrar hade hanterat en invasion, genom att tvångsinternera sig själva och upplösa riksdagen månne?

Ett samhälle som försvarar sina medborgerliga fri och rättigheter genom att avskaffa dem har hamnat väldigt snett och att i detta läge nedgradera demokratin, expandera den genomruttna FRA lagen och släppa tyglarna om SÄPO helt, är att abdikera och ställa sig på terrorismens sida, varken mer eller mindre.

Mvh

M

Det är dags för Centerpartiet att sluta hyckla och välja sida i den frihetliga debatten

juni 30, 2010

Ek och Linander fortsätter idag sin positionering i debatten om datalagringsdirektivet. Det är bra, väl formulerat och konkret. Frågan är bara hur viktigt detta är för Centerpartiet? Priset för att ifrågasätta sina Allianskamrater i en debattartikel, troligtvis redan korrekturläst av Moderaterna är litet, om någon. Skulle Centerpartiet vara berett att sätta någon som helst press på en eventuell ny regeringsbildning inom Alliansen för att uppnå det som uttrycks i artikeln i reell politik, jag tvivlar?

Här i ligger problemet för Centerpartiet, det finns ingen substans i den frihetliga retoriken. Ställ dig frågan; vad skulle Centerpartiet kräva för att stödja en moderatledd regering? Svaret är tragiskt, nämligen ingenting. Den regeringsduglighetsideologin som blommade ut 2008, har sakta förbytts i något sorts ”hata mona/mota vänstern” paradigm där ens egna ideer är sekundära, politisk kuriosa för fanklubben. Man attackerar datalagringsdirektivet primärt för att det var en socialdemokratisk ide och för att det ger bra PR att vara emot.

För man kan inte, om man är vid något sånär sunda liberala vätskor, vara emot tanken på att staten ska kunna begära ut (tvångs) lagrade faktureringsuppgifter vid misstanke om brott på integritetsgrund, samtidigt som man kräver att staten ska ha direkt tillgång till hela befolkningens högts privata kommunikation helt utan misstanke om brott, dessutom med en PUL som ger FRA carte blanch, och med obefinlig rättslig och medial insyn.

Detta är intelektuellt omöjligt, utom i det logiska mörker som centerpartiet verkar befinna sig i. Det är faktiskt bedrövligt. För det är nämligen vid Lovön som Centerpartiets frihetliga och i förlägningen också liberala trovärdighet slutar.

Om staten redan har tillgång till all min privata korrespondens, alla mina SMS och skannar varenda Webcontact jag har, varför i hela friden skulle jag oroa mig för att Telias nät- uppgifter om vem jag har ring, och när ”också” indirekt kan begäras ut av staten via polis om jag mot förmodan skulle figurera i en brottsutredning?

Det är inte min intention att avdemonisera Bodströmssamhället, men som bekant finns det grader i helvetet. FRA lagen är och förblir en skymf mot den svenska demokratin och rättsstaten, detta är vad valrörelsen borde handla om.

Datalagrinsgdirektivet är ett hot mot den personliga integriteteten, medan FRA-lagen är ett avskaffande av det demokratiska samhällets grundprinciper om rätten till förtrolig kommunikation och skydd för privatlivet.

Det är dags för Centerpartiet att sluta hyckla och välja sida i den frihetliga debatten, utan en röd tråd blir retoriken bara obehagligt cynisk.

Mvh

M

Centerpartiet överlever inte FRA-lagen

juni 21, 2010

Såhär när på årsdagen av FRA-lagens avskaffande av brevhemligheten och det förtroliga samtalet, förs inom Centerpartiet en intensiv intern diskussion om varför den digitala generationen fullständigt ratar partiet i varje relevant opionsundersökning. Är vi tydliga nog? Ska vi driva LAS frågan hårdare?  Borde vi ha släppt lärlingsfrågan till FP som profilfråga? Är vi inte gröna nog?

Frågorna som ställs är relevanta… eller rättare sagt var relevanta. I dag överskuggas dessa frågor av något som har en helt annat dignitet, och som också borde ha det, för dem som kan förstå implikationerna av staten med Centerpartiet som högst profilierade agitator nu tar sig rätten att lyssna i det civila kabelnätet. Helt utan ”misstanke”, och utan några rättssäkerhets garantier för den enskilde tar statens mest ljusskygga hantlangare och sätter sina digitala öron så nära att vi tycker oss höra den rossliga andhämtningen i bakgrunden.

Vi förstår implikationerna, för vi talar annorlunda, vi går åt sidan på ett sätt som man vi inte gjort tidigare i Sverige, som vi inte växt upp med. Vi förstår implikationerna, för vi känner en begynnande fiendeskap med den stat som vi fick lära oss var god. Den gemensamma ordning som skulle skapa trygghet, har med ett blivit ett väsen som gör oss otrygga.

Centerpartiets liberala och landsbyggds falang har duellerat under flertalet år, den här gången tryckte båda på avtryckaren samtidigt. Traditionalisterna sköt FRA kulan rakt i hjärtat på liberalerna som i sina dödsryckninga tryckte på Ja knappen för kärnkraft, båda förlorade. Kvar är några vilsna gamlingar, några hundra medlemmar i ungdomarnas riksförbund för LAS avskaffande samt några karriärister som fått smak på livet i Stockholm.

Så fattigt, så patetiskt.

Det kan sluta här, vi kan dela upp partiet mellan de som går till LRF, gammeldansens vänner och skattebetalarnas intresseförening, det finns idiella alternativ som fyller funktionen. För saknas ideologi och principfasthet, då saknas också trovärdigheten och förutsägbarheten, själva grunden för ett politiskt partis existensberättigande. Hur kan man rösta på något som kan bli vad som helst, när som helst? Hur kan man ge sina nycklar till någon som en dag senare, utan förvarning kan bli ens ideologiska fiende, ett direkt hot mot ens värdegrund?

Men det behöver inte heller sluta här, vi kan acceptera att regeringsduglighets-charader inte är ideologi, inte är en platform som kan bära ett parti, och som inte lockar kritiskt tänkande väljare. Vi kan acceptera att Centerpartiet när ideologin sattes prov i Sveriges riksdag den 18 juni 2008, föll ihop som ett korthus, att vi svek, inte bara våra väljare, utan en hel befolkning, och vi kan ta konsekvenserna av detta.

Sedan är det dags att bestämma sig, ska vi spendera stämmorna med att grina över priset på konstgödsel och diesel, för att sedan dö en naturlig död, eller ska vi gå tillbaka till den frihetliga agenda som genomsyrade delar av partiet 2006? Ska vi satsa på gårdagens frågor, eller framtidens frågor? Är det verkligen den lokala matförsörjningen som bekymrar kommande generationer i Sverige, eller är det införandet av alla dessa digitala fotbojor och den demokratifientliga övervakningsstat som är under implementering . Är 200 vargar ett större hot mot befolkningen än 700 internspioner som avlyssnar dig och mig i vår vardag.

Jag har gjort mitt val, och det är betydligt viktigare än Centerpartiets vara eller icke vara för mig, men det betyder inte att vi inte kan mötas igen, men då måste detta ske under helt andra premisser.

Mvh

M

FRA-lagen och Alliansens svek mot kommande generationer

juni 17, 2010

Ger Centerpartiets låga ambitionsnivå i medborgarrättsliga frågor verkligen partiet en frihetlig relevans

maj 12, 2010

I ett berättigat inlägg om Socialdemokratins hycklande i frågan om Ipred snurrar Linander återigen in sig i kommentarerna.

Enligt Linander är Ipred nämligen en framgång för Centerpartiet, eftersom man inte kan stänga av människor ifrån nätet/samhället vid ”misstanke” om olovlig filedlning. Att vi gick ifrån ett rättssäker tillstånd, där endast polisiära myndigheter jagar misstänkta, till att lobbyorganisationer kan begära ut personuppgifter via domstol, verkar i Linanders tolkning vara irrelevant?

Det skulle vara intressant att förstå Linanders argument, om att Centerpartiet stärkt rättsäkerheten och integriteten med Ipred? Eller handlar det snarare om att man gjort Ipred mindre dåligt, och därmed sätter Centerpartiet som sin ambitionsnivå att alltid vara lite bättre än sämst? Men är det en ambitionsnivå som motiverar centerpartiet som del i en brinnande debatt om grundläggande medborgerliga och mänskliga rättigheter.

Jag förstår inte?

I samma kommentar hävdar Linander att FRA-lagen är bättre genom Centerpartiet’s ”hårda” arbete. Bättre än vad undrar jag? Bättre än en fullständigt okontrollerad massavlyssning, ett avskaffande av Parlamentarismen… bättre än Nordkorea… bättre än vad?

Vi går ifrån en status som en relativt aktad demokrati, till att avskaffa brevhemligheten, meddelarskyddet och grundläggande förutsättningar för demokratin i ett pen-drag och Centerpartiet slår sig för bröstet för att man fick en ”nämnd” med oklar kompetens, ambition och access.

Med sådan ”framgång”, undrar man vilka konsekvenser en eventuell motgång för Centerpartiet skulle få för grundläggande medborgerliga rättigheter?

Linander, jag inser det jobbiga i det här, men ibland måste man faktiskt lägga sig platt, be om ursäkt och arbeta för att reda ut eländet, istället för att hävda någon sorts patetisk seger som pendlar mellan skrattretande och väldigt obehaglig.

Mvh

M

Månadens viktigaste inlägg, tillskrivs Sophia

maj 6, 2010

Dagens och antagligen månadens viktigaste inlägg i valdebatten tillskriver jag Sophia, som på ett så självklart sätt sammanfattar det som många av oss trogna borgerliga väljare känner.

Aldrig kan en grundmurad misstro mot den rödgröna oppositionens analys, deras avveckling av ekonomisk frihet, eller den kollektivism som de står för, få mig att ställa mig bakom det medborgarfientliga övervakningsparadigm som Alliansen gjort till sitt eget under mandatperioden.

Min skyldighet som liberal och demokrat, är att bejaka en frihetlig utveckling, att slå vakt om mänskliga fri och rättigheter, att räkna skattekronor kommer långt efter.

Hur skulle jag kunna sätta mig i samma båt som en statsminister som avskaffar brevhemligheten, med orden ”vi har lyssnat färdigt”. Som anser att mina barn ska kunna tvingas kissa i platsmugg framför främlingar utan att jag som förälder ens har något att säga? Hur ska jag kunna motvivera inför mig själv att sänkt inkomstskatt är värt priset av meddelarskyddets och den digitala obevakade mötesfrihetens avskaffande.

Att ge cred till oppositionen för allianspartiernas ideologiska, demokratiska och moraliska sammanbrott vore fel, men lika fel vore det att inte erkänna för sig själv, att när det gäller frihet och demokratsika värden ligger alliansen milslångt efter i min egen opinionsundersökning.

När Staffan Danielsson (C) upprepade gånger definierade valet mellan bibehållandet av grundläggande medborgerliga rättigheter och ytterligare ett redskap i FRA’s verktygslåda som en ”oerhört svår avvägning” dog hoppet för min Allians, och detta för en lång tid frammåt.

Mvh

M

Grön ungdom har nästan rätt, men av fel anledning

april 27, 2010

Maria Ferm och Christian Valtersson skrev igår på Expressens debatt sida att FRA-måste läggas ner, dom gör tyvär detta med ett väldigt luddigt och delvis felaktigt argument. SvD’s ledarblogg hugger tillbaka, mer för att det är valrörelse än för att Ferm’s och Valtersson’s bristfälliga historiska kunskaper egentligen berör den centrala frågans relevans, är FRA en legitim myndighet?

Till skillnad ifrån Grön Ungdom skulle jag inte vilja ifrågasätta FRA’s legitmitet när snokandet började under brinnande världskrig. Faktum är, att om världen stod i brand och dussintals miljoner människor låg döda längs sveriges gräns och i vårt omedelbara närområde, skulle kanske vi medborgare ha en något större acceptans för att få vår korresponden konfiskerad och våra liv genomlysta av staten.

Inte heller skulle jag ifrågasätta det legitima i relevant signalpaning under det kalla kriget, när Sovjetiska örlogsfartyg låg och slirade på gränsen till svenskt territorium och luftlandssättningsbrigader stod klara i baltikum. Att fånga in militära signaler i luften skulle inte heller i dag skapa särskillt många höjda ögonbryn. Det är inte, och har aldrig varit detta, den så kallade ”fra-debatten” har handlat om.

Istället handlar det om en myndighet som plötsligt saknade en relevant verksamhetsplan och därför lyckas med konststycket att dupera aningslösa politiker till att misstänkliggöra hela befolkningen. Fienden finns tydligen inom oss och därför måste ett finmaskigt nätt läggas över allt och alla, frihet är farligt. Man lyckas på några år att inte bara ”hävda” sin ”nya” relevans, man får dessutom möjlighet att genom Åkessons dåvarande anställning på försvardepartementet, skriva sin egen myndighets lagstiftnings. Att avgränsningar saknas torde inte förvåna någon i detta cyniska rävspel. Man lyckas också med att få hundratals nya miljoner av skattemedel, och försätter därmed befolkningen i den prekära situationen att de tvingas betala sin egen förnedrande övervakning.

Låt oss acceptera faktum, en underättelseorganisation kommer alltid att ha special-lagar och man kommer i sin iver att nå resultat även att tumma på dessa regler. Folkvalda politiker med integritet måste hålla i strypsnaran, så att inte demokratins försvarare plötsligt blir dess största hot, gränsen är nämligen trådsmal.

Allt bygger på genuint och grundmurat folkligt förtroende, utan medborgarnas tillit kan inte en organisation som FRA finnas i en demokrati, det blir en demokratisk anomali. Jag skulle vilja hävda att FRA i den mån de varit kända för den breda allmänheten har spelat en i befolkningen legitim roll fram till på 90-talet. Men, när man krävde ett öppet mandat för att kränka de mest grundläggande medborgerliga rättigheterna också underminerade sin i övrigt legitima verksamhet så slog man sitt eget mandat i spillror.

FRA är idag delvis av egen beskyllan, delvis på grund av politisk inkompetens och bristande integritet en organisation som inte åtnjuter något som helst folkligt förtroende. En myndighet vars existens har kommit att bli ett hot mot allt det som organisationen sattes upp att beskydda.

Jag ser inte framför mig ett land som saknar förmåga till underättelseinhämtning, men det kräver ett upphävande av masskonfiskeringen av civil korrespondens, en sanningskommision, det kräver legitima metoder, ett nytt ledarskap med allmänhetens förtroende, och jag skulle nog föreslå en ny bokstavskombination.

Så jag håller med Ferm och Valtersson, men inte p.g.a något som skedde på 40-talet, utan p.g.a det som händer här och nu.

Om politikerna ville visa någon som helst respekt mot medborgarna i detta land, skulle man börja genast, helst i går.

Mvh

M


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.